The Newyorker

I helgen kommer äntligen min fina Sauron till den svenska marken och tillsammans ska vi ha en kanonhelg. Med lite myspys hos Lovis och hennes vapendragare Oskar ska vi njuta några dagar sedan bär det iväg på Spakryssning till Mariehamn. Ska bli såååå skönt! Mumma för kroppen! Vad tycker ni om detta?

 

Drömmar med lavendel
90 minuter
• Helkroppspeeling
• Varm helkroppsinpackning
• Massage med Lavender Body Spray
• Hårbottenmassage med
lanvendelolja
• Fotmassage med varma stenar

 

Låter skönt aight?

 

Helgen till ära får ni njuta av lite godingar på oss!

Enjoy!

 

Ja så häromkvällen styrde jag och Jessica färden emot Ica Maxi! Syftet? Att köpa ett graviditetstest till mig och en hårfärg till Jessica. Ja, det verkar knäppt eller hur? Om man inte får ligga borde man inte kunna bli gravid, eller hur? Fast nu är det så att jag har hört en berättelse, jag vet inte om ni hört den också. I alla fall, den handlar om en tjej som blir gravid, utan samlag, sen yrar hon runt i sandöknen någonstans i Mellanöstern och historien slutar med att hon föder i en öde lada bredvid en åsna. Nu vet jag inte hur mycket sanning det ligger i det här, men det får en att haja till. Tänk om jag också drabbas av detta och tvingas gå till Gothem för att föda på Idrottsplatsen. Hur skulle det se ut?

 

Tillbaka till storyn, vi velade länge mellan hårfärger och det slutade med att vi kom ifrån Maxi med en burk kikärter och ett gravtest i högst hugg. Väl hemma slängde vi oss över gravtestet som hungriga vargar och slet praktiskt taget förpackningen i småbitar. Jag bemästrade sedan den fina konsten att pinka i en mugg utan att pinka ner mina händer. Vi kan låtsas som det i alla fall. Doppa pinnen i pinket, lämna på ren plats och vänta… och vänta och vänta… och så vänta lite till. Helt klart några av de längsta fem minuterna i mitt liv. Tittar på klockan, sekunderna tickar ner. 5, 4, 3, 2, 1 NU! In på toaletten, stirra på pinnen. Hur många rosa streck? Ett! Gnuggar ögonen för att vara riktigt säker, ja, ett streck. Inga jungfrufödslar här inte.

 

 

Jag hade tur, det hade inte hon!

 

Alla ni män på Gotland, vart gömmer ni er? Jag garanterar er, jag har letat bakom varenda rauk! Går ni i ide i Lummelundagrottorna över vintern eller vart är det ni håller hus? Det skulle faktiskt kunna vara så, för där har jag inte letat än.

 

Ibland funderar jag över att lägga mig åt andra hållet, eller kanske båda? För att öka chanserna. Fast det spelar väl ingen roll vilket håll man ligger åt, det finns alltid något hos ens partner man irriterar sig på i alla fall. Man blir galen på karlar för att de aldrig fattar någonting. När du är märkbart upprörd över något frågar din karl:

 

”Är du arg?”

”Nej, jag är INTE arg.” svara du då trots att du är flyförbannad över något. Det faktum att han inte är kapabel till att förstå varför du är så upprörd gör dig bara ännu mer irriterad. Nu är du dessutom inte bara arg över den första saken, utan nu är du också förbannad för att din man inte förstår dig.

 

Vilket hamsterhjul! Föreställ dig nu situationen om den skulle utspela sig mellan två kvinnor. Det kan inte sluta bra! Ingen skulle ge sig, den ena hävdar att hon inte är arg medans den andra envist påpekar motsatsen. Resultatet? Förmodligen starten till ett tredje världskrig.

 

Eller, varför inte prova en kontaktannons? Den skulle väl bli ungefär så här:

Sjukskriven ätstörd kvinna utan vare sig bordsvett eller hyfs söker man (kvinna går också bra!) som är villig att flytta utomlands då kvinnan, som för övrigt är i sina bästa år, besväras av ledförslitning.

 

Vad tror ni om det? Kommer jag få några napp? Man börjar tveka va.. Den slutsats jag kan dra av detta är att jag nog bor kvar hos pappa i några år till, i alla fall tills jag blivit 30 eller så.  Det verkar säkrast eller hur?

 

 

 

Tills vidare fortsätter jag att drömma om Slash, han är mig alltid trogen!

Min mamma sa till mig häromdagen När du var liten var du mera skitig en ren! Det fick mig att tänka på den gången jag och min kusin Robin lekte på skitstacken. Fråga mig inte varför. I stundens hetta verkade det tydligen som en väldigt bra idé, och kul hade vi. Vi flög omkring där som vildingar och försökte undvika att fastna i skiten rent ut sagt. Vår nyfunna lycka dog snabbt dock när min kusins mor fann oss och tvingade med oss in för rengöring. Tillsammans satt vi där, nakna i badkaret och tittade förvånat på varandra. Hade vi gjort något dumt? Ingen aning. Vi förstod dock att den arga mamman som stod över oss med duschslangen och badtvålen i högsta hugg definitivt inte var något bra tecken, lika bra att hålla tyst.

En annan gång, med samma kusin, lekte vi i en gammal hundkoja som stod placerad bakom ladugården. Vi hittade en liten kamin på en åker som vi släpade dit. Efter en stund i eftertänksamhetens tecken beslutade vi att prova och elda i den. För inte kunde vi komma på någon förmaning om att inte elda bakom ladugården? Nej, inte vad vi kunna minnas i alla fall. Efter några timmar tröttnade vi på leken. Min kusin som av uppenbarliga skäl hade lite enklare att urinera på elden fick just detta i uppgift. När elden hade dött ut sprang vi glatt in till kalaset som hölls med anledning av min farmors födelsedag. Tydligen luktade vi inte jättegott så vi fick genomgå ett stenhårt förhör om vad vi egentligen hade sysslat med. Inget särskilt blev vårt svar. Efter att ha dubbelkollat att den gamla hundkojan fortfarande stod kvar på sin vanliga plats lades förhöret ner. Mitt i natten vaknade grannen av ett konstigt läte, han tittade ut genom fönstret och såg att hela hundkojan stod i lågor. Hela natten fick han sedan ägna åt att spruta vatten på närliggande lador så att de inte också skulle brinna ner. Behöver jag tillägga att inte elda bakom ladugården lades till på vår redan långa förmaningslista?

Vi gotlänningar är egentligen ett märkligt folk, lite av ett kylskåpsrensningensfolk. Vi är snåla, men inte riktigt lika snåla som smålänningarna. Vi är sävliga, men inte riktigt lika sävliga som norrlänningarna. Vi är patrioter, men inte riktigt lika mycket som skåningarna är. Vi är inskränkta men inte riktigt lika inskränkta som dalmasarna. Vi innehar de dåliga egenskaperna som våra landskapsmän är så kända för, men vi löper inte riktigt linan ut.

 

På samma sätt som stockholmare kan vara överdrivet stressiga så kan gotlänningar vara löjligt slöa. Ingen har speciellt bråttom och ja kumma när ja kumma är ett inpräntat motto.

 

Bristen på fordon gör vägarna till en stor livsfara för samtliga trafikanter. Då det ytterst sällan är fler än cirka fem bilar ute och far samtidigt tycker gutarna att blinkers är en överskattad uppfinning. Detta medför att vi svänger lite när vi vill, sannolikheten att vi har en bil bakom oss är synnerligen liten.

 

Så fort turisterna sätter sin fot på ön kör de direkt vilse på grund av avsaknaden på vägskyltar. Vi har bortsett ifrån lyxen att sätta upp skyltar eftersom vi alltid ändå vet var vi ska. Det verkar dumt att slänga bort skattepengar på något vi ändå inte är i behov av?

 

Vi ska inte ens tala om turisterna, för vi hatar dem allihop. Vi ser dem som de där irriterande flugorna som första surrar runt ute på skitstacken för att sedan landa på din nybakade kanelbulle du skall ha till fikat. Ett onödigt ont. Något vi inte vill ha i våra liv men som vi inte skulle kunna leva utan.  De är i vägen när man skall till Visby för att veckohandla, de tar de bästa solplatserna på stranden när du för en gång skull har tid för en timmes ledigt och de höjer inträdespriset på krogen. Inget gott kan omöjligt komma med dem!

 

Vi älskar dessutom att hata Pigge Werkelin, Furillen och dess ägare, kongresshallen, Kjell Skalberg och hans P-automater, alla kändisar som köper hus på ön, de som startar upp en konkurrerande firma, de som lyckas i livet samt alla typer av veckor som medför tursim (Stockholmsveckan, Politikerveckan, Medeltidsveckan, Ingemar Bergman-veckan.) Däremot är vi stolta över att deklarera att Babben är gotlänning, Erik Gadd likaså, även Ainbusk och Håkan Loob, hör till andelen gotlänningar vi stolt skryter om.

 

Många är löjligt hemmakära, rent av så envisa, och att säga ”Borta bra men hemma bäst” är en underdrift.  För gotlänningarna heter det snarare ”Hemma bäst, och allt annat skiter jag i.” Många verkar stanna kvar på ön i ren envishet, för ”där i Stockholm stressar de bara omkring och vet inte innebörden av hårt arbete.”

 

Jag har svårt att hålla mig för skratt när jag ofta hör gotlänningarnas oro när de väl ska lämna ön. Men gud, hur skall vi hitta på den där T-banan, och vad är det för transportsätt egentligen? Jag kommer åka helt vilse, jo så är det. Det hade varit skönare att stanna hemma, där behöver man i alla fall inte gå vilse. Herregud, titta på skyltarna och följ dem! Svårare än så är det inte. Klarar man sig inte i Stockholms tunnelbanesystem, ja, då klarar man inte mycket här i livet. De e bar o åk som en vis idrottsman en gång sa.

 

 

 

 

Charlie Sheen må vara ett svin, ett rikt svin dessutom. Med en lön på 7,6 miljoner SEK/avsnitt innebär det att han pungar in cirka 345 000 SEK/TV-sänd minut. Detta gör honom till den bäst betalda TV-stjärnan i USA. En lön man skulle tacka nej till? Förmodligen inte! Nu var det inte det i och för sig inte det jag ville poängtera. Det tråkiga med att Charlie Sheen är ett svin är att de ställer in de planerade inspelningarna för 2½ Men! Fan, det är nästan så att jag blir lite arg. 2½ Men förgyller 22 minuter av min vardag varje vecka, vad skall jag nu ersätta dessa 22 minuter med? Någon som har några bra förslag? Funderar starkt på att samla ihop mina 22 minuter i några veckor för att sedan utnyttja dem till att åka över Atlanten och läxa upp karln. Nu får han allt ta sig i kragen!

Artikeln hittar du här!

Ibland blir jag så lycklig att jag är så pass lättroad som jag faktiskt är. Det ger en lite guldkant på vardagen.
Nu kanske jag blir lite för intim men för några veckor sen fick jag ett sådant lyckorus. Jag trodde att jag fått tillbaka min mens! Jag och pappa var i fullt sjå med att slå ner kakel i köket och jag var tvungen att ta en pinkpaus. Uträttade mina behov och när jag skulle fälla ner toalettlocket var det blod på det. Misstänksamt kollade jag på fläcken, sneglade ut genom den öppna toadörren och tittade på min syster.

"Har du mensat ner på toaletten Jessica?"
"Nej, det har jag verkligen inte gjort, svarade hon"
"Ja, det är då inte jag i alla fall, inflikade pappa. Jag hade min förra veckan."

Jag sneglade misstänksamt tillbaka på blodfläcken och för en millisekund trodde jag att min mens funnit sin väg tillbaka till min kropp. Stunden senare insåg jag att det inte var mitt wonderlife som blödde, utan min söndertrasade armbågen! Va i helsike! Armbågen såg ut som ett slagfält a la andra världskriget. Borde jag nämna att jag fick ägna en lång stund åt att pilla loss kakelsplitter och tvätta bort blod från min söndertrasade armbåge? Jag fick i alla fall nöjet att roa min kära far och syster, något får man vara glad för!








Under "en fikapaus i Bregott-fabriken" hemma hos mummu sa hon något som roade mig väldigt mycket. Hon tittade bekymrat på mig och mamma sedan muttrade hon:

"Ja, jag blir då trött på det här. Jag får nog gå och dränka mig i sjön"

Jag tittade förvånat på henne och skrattade sedan lite.

"Men mummu, du orkar juh inte gå hela vägen ner till sjön"

"Nej.. nej det är sant, sa hon eftertänksamt. Jag får nog ta färdtjänst ner."

Vilka idéer de har för sig, de där gamlingarna. Så finns det dem som påstår att gamlingar är tråkiga och nära intill döden. Min mummu är i alla fall livslevande och har nästintill mer krut i sig än mig. Märkligt!

Ibland önskar jag att jag vore barn igen. Livet är så lätt då. De största bekymmer man här är vem som snott spaden i sandlådan. Vilken bekymmerslös värld det är. Man behöver inte göra något själv och får allt serverat. Maten står på bordet, kläderna ligger alltid nytvättade i byrålådan och efter vilda lekar är det någon annan som städar undan i ens rum. Herregud, man slipper till och med att torka sig i rumpan själv efter ett toalettbesök! Hur skönt vore inte det, bara sätta sig ner, skrika på hjälp när man är klar, sedan är det fixat. Verkligen en värld där Hakuna Matata är sanning.

 

På senare tid har jag umgåtts en hel del med min yngre kusin. Jag kände att jag som äldre förebild skulle lära henne ”allt jag kan”. En dag efter skolan när vi var på väg hemåt försökte jag därför förklara varför det är bra att dricka mjölk varje dag. Efter en ingående förklaring att det finns ett ämne i mjölken, kalcium, som tas upp av kroppen och sedan bygger upp ett starkt och friskt skelett så var hon tyst en stund. Sedan tittade hon upp på mig med sin stora blå och sa eftertänksamt:

 

”Har träd också skelett?”

”Nej, inte riktigt på samma sätt som vi människor, svarade jag.”

”Jaha, men hur är det med staket då?”

 

Mitt försök till att lära ut min visdom hade visst inte gått riktigt så bra som jag tänkt mig, Jag insåg då en 6-årings begränsningar och avbröt min förklaring om att allt är uppbyggt av celler. Vibbarna av ointresse var inte direkt svårtydliga om man säger så. Jag känner mig lite som en gammal tant som tycker att ”allt var bättre förr.” Onekligen var min generation mer lätt stimulerad än den som växer upp nu. När jag var liten var jag glad varje gång det dök ner en ny Bamse-tidning i postlådan. Numera ser jag mig omkring och inser att de flesta ungar har en egen TV, dator och mobil, ändå är missnöjet stort. Lite skrämmande när ett barn prioriterar elektroniska ting högre än vad jag gör. Vilken snevriden värld vi är på väg in i. Skrämmande!

Vill ni vara med och förändra Sveriges framtid? Mattransporter är en stor anledning till att växthuseffekten ökar och då kan man undra varför större delen av dagens recept bygger på utländska varor? Varje person kan bidra till en minskad växthuseffekt – genom att välja närproducerad mat. Om alla skulle börja tänka mer på vad de lägger i sina matvarukorgar skulle avgasutsläppen kunna minskas drastiskt. Tillsammans kan vi då göra stor skillnad. Det är med detta i bakhuvudet som vi vill ge ut denna bok. Många bäckar små..

 

En perfekt present till alla, så väl till studenten som till farmor och farfar. Det gröna köket är en kokbok rätt i tiden, för att passa vår mer miljömedvetna levnadsstil. Med recept som är anpassade efter årstiden blir det enkelt att hitta närproducerade varor till sin matlagning. Variationen i boken gör att den passar alla åldrar och att alla hittar sin personliga favorit. Bland sidorna kan du hitta allt från vegetariska och veganska recept till gotländska delikatesser och svensk husmanskost. Populär bland turisterna och perfekt inför sommarsäsongen. Hjälp oss att hjälpa Sverige, för en bättre miljö och en bättre framtid!

 

 

Recension ur Gotlands Tidningar

”Det är en kul blandning av recept och ett bra och säkert slitsam arbete utfört av de fyra tjejerna. Och de har förstås praktiserat vartenda recept de bjuder på.”

”Många bra tips och råd hur man tar hänsyn till miljön när man lagar och äter och handlar mat - följer närmare hundra recept. Recept av de mest skilda slag, allt från gotländska specialiteter till svensk vardagsmat, vegetariska, veganska och alla möjliga rätter. Även enkla saker som ugnspannkaka, risgrynsgröt och kroppkakor finns med, men också lammsoppa och lammgryta, kalops och fläskfilé i senaps- och ostsås.”

Köp den här

På torsdag fyller jag 21 ½ år, det ni! På de här 21 ½ åren har jag hunnit med att besök tjugo länder. Jag ligger alltså lite efter om jag har tänkt att besöka ett land per år. Dock har jag planerat att backpacka i Sydamerika så då hinner jag ikapp lite skulle jag tro.

 

Skulle jag börja skriva en lista över alla länder jag vill besöka skulle den förmodligen aldrig ta slut, i alla fall inte i första taget. Ska jag hinna med alla världens länder innan jag blir senil så måste jag väl dessutom ta fler än ett land per år. Som jag kunnat förstå finnas det 245 stater i världen, sedan hurvida dem är erkända stater av FN osv är väl egentligen ganska oväsentligt. Ja, då har jag alltså 225 stycken kvar att besöka. Om vi säger att jag aktivt orkar resa runt i 50 år till, då bör jag besöka minst 4,5 länder/år för att hinna med. Det är inte helt omöjligt. Att resa en gång i kvartalet är nästan för lite skulle jag vilja påstå. Dessutom är charterresor inget alternativ så mer än 1 land/resa är nästan sjävklart. Nu återstår väl bara egentligen att bestämma vart jag skall börja, eller?

Besökta länder hittills (i bokstavsordning):

Argentina
Australien
Brasilien
Danmark
Finland
Frankrike
Kina
Laos
Lettland
Malaysia
Monaco
Norge
Nya Zeeland
Skottland
Spanien
Sverige
Thailand
Tunisien
Tyskland
USA

 

 

Vid Iguazufallen i Argentina

 

 

 

På vandring i smala gränder nära Karthago, Tunisien.

 

Tour Eiffel, Paris

 

The Opera House, Sydney Australia

 

Statue of Liberty, New York USA.

 

The Great Wall, Beijing Kina

 

Edingburgh Skottland

 

Dyka med delfiner vid Kaikoura Nya Zeeland

 

Bakgatan i Peking, Kina

 

 

 

Jag borde införskaffa sånna här brillor!

 

 

Så trött jag blir på att höra allt evigt gnäll. Det finns då ytterst få människor som kan gå en hel dag utan att gnälla. Se bara på mig, idag har jag inget att klaga på, därför klagar jag över de som klagar. Underligt eller hur! Aldrig är man nöjd, att bara må bra och vara tillfreds med vardagen är inte tillåtet, man måste allt vara lite arg varje dag. Tänk så mycket annat man kunde få gjort om man la energin på något som faktiskt gör en gott.

 

Det som irriterar mig lite idag är allt gnäll över SL-trafiken. Inställda tåg, fastfrusna växlar, bussar som aldrig håller tiderna. Listan över saker som kan gnällas över kan göras milslång. O ja, funkar allt som det ska, då klagas det över priserna. Min frukost som vanligtvis brukar vara min heliga stund på dagen blev idag allvarligt infekterad av gnället över SL. Visst, på vissa punkter kan jag hålla med. Med tanke på att vi lever i ett land med ett varierat klimat och att det inte hör till ovanlighetens skull att vi får långa, kalla snöfyllda vintrar så borde förberedelserna inför de kommande snömånaderna faktiskt vara lite bättre.  Snöröjningen på spåren kan säkerligen effektiviseras men samtidigt är detta saker som inte går särskilt snabbt. Att utveckla nya system och sätt som underlättar tar tid, och framförallt, kräver stora kapital.

 

Isen och snön på spåren måste bort innan det blir körbart för tågen och jag kan definitivt säga att jag inte vill ut och åka på några spår som inte är rensade. Därför begriper jag helt ärligt inte allt oj:ande och klagande angående försenade tåg och bussar. Ofta har ingen av oss särskilt bråttom dit vi skall heller, vad är det vi stressar efter så otroligt mycket som gör att livet faller på en halvtimmes försening eller två? Men allvarligt, om vi inte har större problem i Sverige att gnälla över än om försenade tåg så borde vi skatta oss lyckliga. Egentligen borde vi väl enbart vara tacksamma att våra problem inte är större än så? Borde vi inte istället vara tacksamma att vi slipper oroa oss för korruption? Tacksamma eftersom de flesta av oss har mat på bordet varje kväll? Tacksamma för att barnadödligheten i vårt land är väldigt låg och för att sjukdomar som i vissa länder innebär dödlighet i Sverige är lättbotat med subventionerad medicin.

 

Från och med idag skall jag sluta klaga över all småsaker, för ärligt talat jag har inget att klaga över. Jag har familj och vänner som ställer upp på mig i vått och torrt, jag har ett tak över huvudet, jag har varma kläder att ta på mig på vintern när det är kallt, jag har mat på bordet varje kväll, jag har ett bra jobb och jag har den fantastiska förmånen att få den bästa behandlingen som går att få i Sverige, för en ynka summan av frikortspriset 900 svenska kronor. Jag är ta mig fan tacksam för det jag har, och nu är det slut på allt gnäll om det jag inte har.

 

 

 

I detta kaos lagar vi för tillfället våran mat. Sakta men säkert ser man köket rasa samman för att sedan återuppbyggas och få en ny form. Måste medge att det är nästan lika roligt att riva kök som att "återuppbygga". Haha! Denna helg har vi fått upp en covertapet på väggen, skjutdörren har blivit färdigmålad, den förut sönderslagna väggen har blivit reparerad med en fin gipsskiva och lite annat har blivit målat. Just nu är jag i målartagen och målar allt jag kommer åt, soffor, skohyllor, skåp dörrar. U name it! Pappa är därför i allra högsta hugg precis efter mig och försöker stoppa mig =)

 

Så här såg det ut för två veckor sedan. Enda som var klart då var taket!

 

 

Mousserande vin någon?