The Newyorker

Grön korkmatta á la 70-tal, beige kakel med gula rosor på, vita fula tapeter med rosor och ja... jag vet inte var jag ska sluta.. det var inte vackert.. Men så började min och pappas renoveringsvår och jag kan stolt säga att jag hjälpt till med det mesta. Efter mycket målning, hamrande, mätande, sågande och fundering så är vi äntligen färdiga.. Enjoy!

Inte vad man skulle kalla vackert direkt.

och så här blev det...

Hobbe vilar och vaktar tavla som pappa fick i julklapp av mig. Från Mando á la Josefine & Elin

Korven stolt framför tavlan som är helt hemmaproducerad. Jessica har tagit bilden och jag och pappa har gjort ramen..

Och sen lite basiclinnen, det behövs alltid!

Nu laddar jag inför kvällen hos Jens och Linnea med god mat och öl! Alltid mysigt med lördagskvällar i gott sällskap =)

The bitch is back..

Någon sa en gång till mig: ”I en perfekt värld skulle britterna stå för humorn, fransmännen för maten och tyskarna för organisationen. I en upp och ner vänd värld skulle britterna stå för maten, fransmännen för organisationen och tyskarna för humorn.”

Nu är jag ingen talesman för britternas fruktansvärt dåliga humor, men förutom det stämmer påståendet otroligt bra. Hur skulle det bli om vi skulle rätta oss efter britternas kosthållning? Efter några månader med baked beans och flottigt fläsk skulle vi rulla fram längs med gatorna. Gatorna som för övrigt skulle vara ett totalt kaos eftersom fransmännen stod för organisationen. Ingen skulle veta vilken sida vi skulle gå på, lokaltrafiken skulle dyka upp lite på måfå och kösystem skulle vara ett utrotat faktum. Men vad skulle det spela för roll, livet skulle ändå vara så grått och torrt om det enda inslag av humor vi fick skulle vara ifrån tyskarna. Jag vet inte om de har missuppfattat det här med humor, men att utrota ett helt folkslag, det är inte vad jag kallar humor.

I min tillfälliga värld är det Mando som står för maten, jag som står för humorn och organisationen, ja, vi kan väl säga att den ligger vilande för tillfället?

”Idag har alla varsin rosa jävla dildo i lådan så inte ens till det behöver vi männen...vi klarar allt själva.”

Så sa en mycket vis dam till mig häromdagen och jag kan inte annat än att hålla med. För varje årtionde som gått klarar sig den kvinnliga delen av befolkningen sig bättre och bättre på egen hand. Det var bara den där sista lilla biten vi fortfarande behövde männen till. Sen kom Sex and the city och Mr fuckin Rabbit fanns i alla byrålådor landet runt. De svenska männens självförtroende sjönk till botten i samma sekund som de insåg att vi inte längre var beroende av dem. I ren och skär panik insåg de nu att de skulle behöva anstränga sig för att hitta en partner. Blommor, choklad och gentlemannagester skulle nu behövas om männen inte helt plötsligt skulle bli tvungna att tvätta sin egen tvätt och diska sin egen disk! Därav införskaffades något som kallades RUT-avdrag, så att männen skulle kunna anställa någon att göra de typiskt kvinnliga sysslorna och ha möjlighet att göra skatteavdrag för det. Märklig lösning eller hur?