The Newyorker

Grön korkmatta á la 70-tal, beige kakel med gula rosor på, vita fula tapeter med rosor och ja... jag vet inte var jag ska sluta.. det var inte vackert.. Men så började min och pappas renoveringsvår och jag kan stolt säga att jag hjälpt till med det mesta. Efter mycket målning, hamrande, mätande, sågande och fundering så är vi äntligen färdiga.. Enjoy!

Inte vad man skulle kalla vackert direkt.

och så här blev det...

Hobbe vilar och vaktar tavla som pappa fick i julklapp av mig. Från Mando á la Josefine & Elin

Korven stolt framför tavlan som är helt hemmaproducerad. Jessica har tagit bilden och jag och pappa har gjort ramen..

Och sen lite basiclinnen, det behövs alltid!

Nu laddar jag inför kvällen hos Jens och Linnea med god mat och öl! Alltid mysigt med lördagskvällar i gott sällskap =)

The bitch is back..

Någon sa en gång till mig: ”I en perfekt värld skulle britterna stå för humorn, fransmännen för maten och tyskarna för organisationen. I en upp och ner vänd värld skulle britterna stå för maten, fransmännen för organisationen och tyskarna för humorn.”

Nu är jag ingen talesman för britternas fruktansvärt dåliga humor, men förutom det stämmer påståendet otroligt bra. Hur skulle det bli om vi skulle rätta oss efter britternas kosthållning? Efter några månader med baked beans och flottigt fläsk skulle vi rulla fram längs med gatorna. Gatorna som för övrigt skulle vara ett totalt kaos eftersom fransmännen stod för organisationen. Ingen skulle veta vilken sida vi skulle gå på, lokaltrafiken skulle dyka upp lite på måfå och kösystem skulle vara ett utrotat faktum. Men vad skulle det spela för roll, livet skulle ändå vara så grått och torrt om det enda inslag av humor vi fick skulle vara ifrån tyskarna. Jag vet inte om de har missuppfattat det här med humor, men att utrota ett helt folkslag, det är inte vad jag kallar humor.

I min tillfälliga värld är det Mando som står för maten, jag som står för humorn och organisationen, ja, vi kan väl säga att den ligger vilande för tillfället?

”Idag har alla varsin rosa jävla dildo i lådan så inte ens till det behöver vi männen...vi klarar allt själva.”

Så sa en mycket vis dam till mig häromdagen och jag kan inte annat än att hålla med. För varje årtionde som gått klarar sig den kvinnliga delen av befolkningen sig bättre och bättre på egen hand. Det var bara den där sista lilla biten vi fortfarande behövde männen till. Sen kom Sex and the city och Mr fuckin Rabbit fanns i alla byrålådor landet runt. De svenska männens självförtroende sjönk till botten i samma sekund som de insåg att vi inte längre var beroende av dem. I ren och skär panik insåg de nu att de skulle behöva anstränga sig för att hitta en partner. Blommor, choklad och gentlemannagester skulle nu behövas om männen inte helt plötsligt skulle bli tvungna att tvätta sin egen tvätt och diska sin egen disk! Därav införskaffades något som kallades RUT-avdrag, så att männen skulle kunna anställa någon att göra de typiskt kvinnliga sysslorna och ha möjlighet att göra skatteavdrag för det. Märklig lösning eller hur?

Medan suderborna leker Hela havet stormar i Hemse så har jag bättre saker för mig! De måste juh finnas bättre saker i livet annars blir jag juh ta mig tusan ledsen. I alla fall, detta har jag sysslat med.. =)

För ett kort tag sedan firades St Patrick’s Day, det undgick väl er inte? Alla gröna annonser och fyrklöver över allt kan väl inte ha undgått någon. Vi borde fira flera andra nationers nationaldagar tycker jag, desto fler anledningar att supa sig full. För det är väl därför vi svenskar firar irländarnas dag, för att få en anledning att supa ner sig mitt i veckan.

När man är ute och reser upptäcker ens radarögon på milslånga avstånd det gröna folket. Med sitt hobbitliknande utseende studsar de fram med ett gigantiskt, fult flin i ansiktet. Våga er inte in i en dryckeslek med detta folk dock. Det skulle jag avråda er från. De tål kopiösa mängder alkohol och de slutar aldrig at förvåna dig. Helt plötsligt snurrar hela din värld, fyllehickan är ett faktum och om du vågar prova dig på att stå upp är tveksamt. Irländaren däremot, han rapar förnöjt samtidigt som han tömmer sitt ölglas, i stort oförstånd över ditt berusade tillstånd.

Man undrar juh om man verkligen skall lita på någon som säger "Dia duit!" när han menar "God dag!", det känns inte särskilt tillförlitlligt eller hur? Nja jag förehåller mig vaksam inför framtiden...

Mina fötter känner nu svensk mark igen efter en helg i vårt vackra grannland Oslo. Första och förmodligen inte sista gången mina lungor fick andas Oslo’s friska luft. Det var på tiden att jag besökte Oslo faktiskt, jag borde ha gjort det tidigare för det var vackert. Litet, charmigt och så att man blir lite kär i det. Efter en skön lördag avnjöt vi en latte på en uteservering i solen och jag kan inget annat påstå än att jag stormtrivdes. Promenerade till Sarah, Dennis och Tobbes jobb och där satt jag i baren en stund, åt lite vindruvor och en äggmacka, drack te och läste tidningen. Så otroligt skönt. Bara sitta där, bläddra i den norska dagstidningen och läsa. Lyx kallar jag det! När Sarah jobbat klart tog vi en sakta promenad runt i Oslo, gick hela Karl Johan fram och hamlade tillslut vid slottet. Där stod vi en stund och hade roligt åt den söta killen som stod i högvakten, så jäkla roligt med sin stora tofs på hatten. Livet är underbart när man har roligt åt de små sakerna. Vi gick sedan och åt på en kinesisk restaurant, stekta nudlar! Mmm säger jag, underbart gott! Väl tillbaka på deras jobb drack vi en öl och Dennis bjöd oss på en chokladfondant med karamellglass. Jag klagar inte på den lyxiga behandling som Oslo givit mig hittills. Kvällen avslutades med filmen Despicable Me, riktigt söt faktiskt.

I söndags tog jag och Dennis en lång skön promenad i solskenet runt i princip hela Oslo. Vi gick förbi Operan, längs med hamnen ner till Akker brygga där vi satt en stund i det sköna sommarvädret och bara njöt av solskenet. Kvällen spenderade vi tillsammans med Sarah och Tobbe på världens skönaste thairestaurant. Skön atmosfär, med ljusslingor, palmer och bungalows. Precis när vi fått in våra drinkar släcktes hela stället ner och det började åska, blixtra och spöregna. Ett typsikt thailändskt monsunregn. Det lite märkliga med det här stället var dock att det hängde Bob Marley –flaggor lite överallt och spelades väldigt mycket röka-på musik. Wierd mix mellan thai och marijuana. Maten var helt superb och drinkarna ännu bättre. Efter en utsökt caipirinha drack jag en Chang-öl som omedelbart förde mig tillbaka till min och Emmas jorden-runt resa. Vi avrundade med en strawberry daiquiri innan vi tog en skön promenad hem igen.

På tåget hann jag se både the Runaways, Hämnden och Black Swan, som allihopa var riktigt bra filmer. Helt klart sevärda! Tillsist vill jag tacka, buga och bocka Dennis, Sauron och Mr Bobo för en riktigt trevlig helg.

Den mest underhållande löpsedeln på länge mötte mig när jag var på väg till tåget i morse (läs fredags). Metros sedvanliga gröna uppslag var prytt med en bild av Carola. Under lydde texten ”Runar sköt min katt!”

Tillåt mig skratta en stund..

Det var länge sedan fyra ord roade mig så pass mycket som de gjorde idag. Det är för jäkla kul eller hur! Med jordbävningar, tsunamis och härdsmälta i Japan, svält i Afrika och uppror i Libyen så skulle man kunna tro att de hade något viktigare att rapportera om men tydligen inte. Det viktigaste fredagen den 18 mars 2011 var att meddela att Runar har skjutit Carolas katt. Jag och min moster Patricia skrattade så vi grät. Vi skrattade när vi stod på perrongen och väntade. Vi skrattade när vi satt oss på Lidingötåget och vi skrattade så att tårarna spröt när vi stod på tunnelbanan. Om man bläddrade fram till artikeln kunde man läsa ”Runar sköt min katt, han gillade den inte särskilt bra. Jag vill inte kommentera det vidare.” Hahaha! Missförstå mig rätt, jag tycker synd om katten, det var säkert en himla bra och hängiven katt. Men det är väl bara en så tragikomisk artikel. Så det viktigaste Carola hade att prata om var att hennes katt blivit skjuten? I doubt it!

Må du vila i frid Carolas Katt!

De vanligaste missförstånden om Sverige

• Isbjörnar går omkring på gatorna.

Haha ja, vart skulle isbjörnarna annars ströva omkring? De kan inte gå mitt i vägen heller, det fattar väl alla! De måste följa trafikreglerna precis lika mycket som vi övriga.

• Alla kvinnor är lättfotade.

Ungefär lika svårflörtade som våra manliga vänner. Alltså, under vinterhalvåret är det för kallt men istället ligger vi igen på sommaren. Make love not war I thought it was?

• Vi har höga alper och är bra på att tillverka klockor.

Jo, alper har vi gott om. Jag kommer ihåg hur irriterad jag blev varje gång jag cyklade till och från jobbet och jag kom till den där långa uppförsbacken som aldrig tog slut…

• Tomten lever och bor i Lappland.

Fel fel fel! Tomten lever och bor i Vallstena, så det så!

• Det finns en stad i de djupa svenska skogarna där 25 000 lesbiska kvinnor bor *.

Alla kommentarer är överflödiga. Men jag förstår de lesbiska skogshuggarna, ibland vill jag också flytta ut i urskogen och slippa allt vad män innebär.

• Alla kvinnor är långa och blonda.

Haha, det låter som om de tror att vi är några slags albiongiraffer. Hur skulle det se ut? Kvinnorna staplar fram längs gatorna, cirka 3 meter ovanför männen och ser allmänt skräckinjagande ut. Det skulle i och för sig förklara varför de tror att vi är lättfotade, för jag menar, vem vill ligga med långbent albiongiraff? Man tvekar i några sekunder i alla fall.

• Vi har flest självmord i hela världen.

Konstigt, i vissa delar av landet ser de inte ljuset på 6 månader. Då skulle jag också vilja ta livet av mig. Jag tror att ljusterapi är en pengamaskin i dessa områden.

• Det är mörkt året runt.

Ja, i alla fall 8 timmar per dygn är det mörkt.. Oftast.

• Huvudstaden heter Oslo.

På något språk gör det säkerligen det.

* Det var i höstas som kinesiska medier hävdade att det fanns en stad i svenska Norrland där det bor 25 000 kvinnliga skogshuggare, alla lesbiska, och dit män inte har tillträde. Påståendet ledde till en oerhörd trafik på internet i jakten på staden som även namngavs som Chako Paul City.

Incheckade och klara sätter  vi oss ner på en bänk och väntar på ombordstigning. Nöjda och glada sitter vi mest och filosoferar, innan det sjunker in för oss.. Har vi hamlat på PRO’s årsmöte? Är alla pensionärerna utrustade med stickor och virknålar? Hur farliga blir de efter en öl eller två?  Borde vi vara rädda? Febrilt börjar vi söka av terminalen med våra hökögon, ja jämför man med pensionärerna så hade vi faktiskt hökögon! Efter en snabb scan bedömde vi medelålder till cirka 67 år, vi drog ner snittet ganska mycket skulle jag påstå.

Ombordstigningen påbörjades, i god tid innan avgång, eftersom rullatorer och lårbensoperationer tar lite längre tid på sig att komma ombord. Vi satte kursen emot spaet, fick varsin morgonrock, handduk och tofflor och 18:01 satt vi bredvid varandra i en varm bubbelpool! Oj så skönt kan jag meddela. I två timmar mysade vi runt i olika pooler, bubbelbad och en väldigt skön ångbastu. Försökte få Sauron att prova kallpoolen på 8 grader men det var hopplöst dessvärre.

Väl när vi skulle få vår behandling blev vi ombedda to get naked! Kom lite som en överraskning men varför inte, det var länge sedan jag var naken bland främlingar! Först fick vi en skön helkroppspeeling, vilket var välbehövligt. Jag anar att tre kilo död hud lämnade min kropp där och då. Behandlingen fortsatte med helkroppsmassage med lavendelolja, det märkliga här är hur närgången min massös var at the lower regions men däremot verkade vara livrädd för tuttar! Which does not make sense to me! Vi fick sedan en skön hårbottensmassage och fotmassage. Jag har en liten aning om att min massös försökte få mig i säng dock, för emellan hårbottensmassagen och fotmassagen gav hon mig en väldigt märklig öronsnibbsmassage. Rätta mig om jag har fel men enbart folk som försökt få mig i säng ger sig på öronsnibbarna. Så det kändes inte alls konstigt! Det typiska med mig är ändå att trots att jag b lir ompysslad så kan jag inte slappna av, inombords trummar jag med fingrarna och tänker ”Just go on with it, get to the good stuff”

Väl tillbaka i hytten upptäckte vi att ur högtalarsystemet ljöd en fantastisk melodi, ljudet av dansband slog emot oss likt en tsunami slår in över stranden. Jag garanterar att det var med precis samma skräck som det mötte oss. I tax freen köpte vi en dunk vin, och jag lovar, den gjorde vår kväll mycket mer spännande. Tillsammans med pensionärerna hängde vi en stund i baren, tittade på dem som dansade gammeldans, vi insåg att vi inte ens fyllt 22 år än, gick tillbaka till vår hytt och drack upp vinet där. Efter varsin liter vin kan man påstå att vi went a bit crazy, och spelade bort hela 16 kronor på spelautomater, och vi vann ynka 2 kronor! Procentuellt så vann vi faktiskt en del, dock spelade vi bort vår storvinst så då räknas det inte längre, synd.

Frukosten dagen efter var inte lika rolig dock, det är en underdrift om jag säger att vi mådde dåligt. Men det var värt det för vi hade riktigt kul! Dock känner jag mig fortfarande ganska sliten, två dagar senare, säger det er någonting? Jag börjar bli alldeles för gammal för sådant här, hur orkar pensionärerna festa hårt och fortfarande vara kapabla till att resa sig ur sängen på morgonen? Det lär dröja innan jag ser på ett glas vin igen, that is for sure!