The Newyorker

Nu befinner vi oss i Kisoro. Resan hit var en marddromslik nervkittlande sak. Pa slingriga vagar langt uppe i bergen  med cirka 500 meters stup pa sidorna tog vi oss fram. Hjartattack var inte langt bort och sa har spenderade vi cirka tva timmar av vart liv. Alldeles for lange! Vi akte en bil som fungerade som matatu  sa vi kopte hela baksatet sa att vi skulle slippa dela med flera. Dar fram satt en forare, en tjock gammal nunna och en ung tjej med spadbarn. Fattar inte hur dem orkar. Haromdagen sag vi en bil som var fulltryckt med folk. 5 st vuxna dar fram och 6 st dar bak.. Man vill inte sitta inklamd i en sadan bil om det hander nagot... Var bil kranglade lite i uppforsbacke sa nar foraren stannade pa ett stalle sa tankte jag ta lite kort pa utsikten. Sa fort jag satt fotterna utanfor bilen borjade barn skrika muzungu efter mej. Pa 2 sekunder var jag omringad av 5 st skitiga sma barn.. Dem fragade om jag hade kakor. Nu ska man juh egentligen inte ge dem nagot. Sa fort dem ser en vit forutsatter de att de skall fa nagot, och det blir valdigt fel. Vara hjartan gick dock sonder nar vi sag hur hungriga de var sa vi gav dem resten av vart Digestive & Hobnobs paket.. Man kan undra om den minsta som kanske var 2,5 ar fick sina for sig sjalv eller om de aldre barnen tog dem av henne..

Innan vi lamnade Kabale akte vi ut till Lake Bunyonyi (samma ackliga vag) dar hade vi tankt att paddla kanot men saklart borjade det regna sa det slutade med att vi akte motorbat med tak runt sjon. En o kallades Punishment Island, forr i tiden, innan kristendomen kom till Uganda, sa lamnade de ogifta gravida kvinnor dar att do. Om man hade tur kom nagon man ut och tog dem till sin fru..

I Kabale har vi annars chillat ganska mycket, som vanligt var det stromavbrott minst 2 ganger om dagen vilket gor en lite handikappad da och da.. Men men bara att vanja sig med. Idag har vi ordnat en massa med gorilla trekking. Forst var planen att gora det i Rwanda nasta vecka, sen andrade vi oss till att gora det i DRC imorn men nu lutar det at att det blir har i Uganda pa sondag.. We'll just have to wait and see I guess.. Pa tisdag skall vi till en marknad i DRC iaf. Det ska bli nice. 

Nu ska vi ivag till ett barnhem so I outta go! See ye later aligator!

Sa vi hamlade utanfor Queen Elisabeth National Park vid Simba Safari Camp. Ett mysigt stalle mitt ute pa savannen (ni kan tro att tobbe var glad med alla odlor som bodde hos oss!) Vi var dem enda gasterna sa de kandes lite wierd att bli uppassad. Tog en efterlangtad dusch aven om vatten rann valdigt daligt sa rann det i alla fall! Vi spenderade kvallen med god mat, alkoholhaltiga drycker och att spana in odlornas jakt efter mat.. I sondags blev de en snabb work out innan vi akte vidare emot Kabale. Priserna for boendet som stod pa hemsidan stamde inte langre (dem pastod att de gick efter dollarkursen) sa istallet for 20 000 var betalade vi nastan 28 000. Jag blev latt upprord och efter en lang diskussion med dem sa betalade de tillbaka mellanskillnaden. Tur det i alla fall.

Vi akte med en special hire genom det vackra landskapet. Uganda ar valdigt gront och bergigt. Langs med vagkanten gick finkladda manniskor till och fran kyrkan. Tunga lastbilar fullproppade med kreatur, bananer och manniskor kampade sig upp for de branta backarna. De kandes lite som om vi akte uppe bland molnen ibland. Lite mysko de har med deras korta regn. De kan vara jattefint vader med bla himmel och stora fluffiga vita moln o sa helt plotsligt kommer ett kolsvart moln in och forstor stamningen!

CPvader!

 

 

aaii tjenna..

Sen sista har de val inte hant jattemycket. Afrikaners tanke om tid ar smatt irriterande. Sager dem en tid sa menar dem egentligen 3 timmar senare. Arthur, en kille som Sarah kanner igenom Roda Korset bor i Entebbe och honom hade vi bestamt att traffa nar vi val var dar. Pa kvallen skickade vi darfor ett sms till honom och han skrev att han skulle ringa nar han jobbat klart.. Det visade sig bli dagen darpa. Han ringde da och sa att han skulle komma till vart hostel om cirka en timme sa vi at frukost och gjorde oss i ordning, och borjade att vanta. Vid lunchtid insag vi att han nog inte skulle komma inom den narmaste framtiden. Sa vi fordrev dagen med lite allmant dagdrivande. Sasom kortspel, promenader och uppdatering av denna blogg. Pa kvallen at vi middag pa Red Rooster, en sportbar en bit fran vart hostel. Nar vi var pa vag hem ringde Arthur och undrade var vi var, han var pa vart hostel. Notera att nu var klockan snart 20.00 och det var i princip ett dygn sedan han sa att han skulle hora av sig. Markliga afrikaner! Val tillbaka mottes vi av glada miner fran Arthurt och Mr Bbaale, bada som varit pa Gotland i samarbete med det gotlandska Roda Korset. Vi fick en skon pratstund och de berattade bland annat att i Uganda sa hjalps alla at att betala for brollop. Sa man donerar en summa till brudparet och darmed ar man inbjuden att komma och fira festen med de 500 andra gasterna.. Detta ar nagot Sauron och Mr Bobo funderar pa att anama till sitt eget brollop! De var valdigt trevliga och pratig och refererade till Saurons mamma som Mama Dangerous, nagot vi tyckte var ganska kul.

Pa eftermiddagen blev vi uppraggade av en liten tjej pa cirka 10 ar. Hon fragade glatt vilka vi var och vart vi kom ifran. De visade sig att hon ville salja sina hemmagjorda armband till oss. Hon hade gjort armband av nagot liknande kabeltradar som hon stolt visade upp. Sa klart barmhartighetskopte vi ett armband for en lojlig struntsumma. Nar vi senare skulle kopa bananer gick vi fram till en lite bod, dar satt en kille pa 6-7 ar med en 1-aring i famnen och ytterliggare tre barn i aldrarna dar emellan. Nar vi bad om bananer sag han pa oss, satte ner 1-aringen i dammet och borjade plocka av vara bananer. 1-aringen sag med forskrackta ogon pa de tre vitingarna som stod framfor henne. Hon var stel av skrack, stackaren hade sakerligen aldrig sett en vit manniska forut och trodde sakerligen att vi var spoken.. Det kanns anda lite surrealistiskt att handla av ett litet barn, han borde juh ga i skolan eller hur?

I onsdags akte vi vidare emot Fort Portal. Det blev en matatu in till Kampala igen, och killen som jobbade pa matatun var allmant dryg och otrevlig sa vi blev pa daligt humor. Val i Kampala tog vi oss till busstationen  och letade upp en buss som skulle ga till Fort Portal, vi betalade och satte oss att vanta i bussen. Tva timmar senare och cirka 4 liter svett fattigare kom vi antligen ivag. Luften i bussen stod still och svetten bara rann av oss, vaskorna som fick sta pa golvet blev trampade pa och fulla av damm och manniskorna pa bussen var allmant otrevliga emot oss muzungus. Snacka om att sanka vart humor. Val ivag gick bussresan bra, lite komiskt nar vi stannade for pinkpaus mitt ute i buschen och hela bussen sprang av och gjorde sina behov i det fria. Vagarna medfor ett evigt skumpande nar man reser och jag fick en vaska i huvudet som foll ner, inte skont. Pa ett stalle samlades forsaljare runt om bussen och affarerna gjordes upp genom oppna fonsterrutor. De salde grillade bananer, grillspett, chapati och diverse andra myskogrejer. Spoon mumsade glatt i sig ett chapati. Val framme i Fort Portal tog vi en special hire till Lake Nkuruba som vi bestamt att vi skulle till. Det ar en crater lake som enligt Lonely Planet skulle vara helt gudomlig. Vi hade tankt oss hyra en stuga vid strandkanten och sen relaxa dar i nagra dagar. Sa blev det inte!

Val dar inser vi att det saknas strom sa ljuset vi hade i var banda kom enbart ifran en oljelampa. Vi fick lite efterlangtade mat och slocknade pa tre roda i varsin sang. Nasta dag ger vi oss ut for att utforska sjon. Med vandringsskorna pa tar vi oss nedfor branterna till sjon som ar omgiven av regnskog. Den visade sig vara mycket mycket mindre an vi forvantat oss. Efter att ha chillat pa varsin sten en stund gick vi vidare mot top of the world. En utkikspunkt varifran man kan se alla fem crater lakes i omradet. Nar vi antligen hittat ut pa landsvagen fick vi sallskap av en afrikan trots hans avsaknad i kunskapen engelska. Som vanligt forsokte de lura oss nar vi val avr framme, killen som tog entry fee vill ha betalt for var "guide" ocksa, vi vagrade prompt att betala for vart luffarbihang! Sedan ville killen saklart aven han ha betalt for sina "tjanster" som vi aldrig bett om. Mr Bobo sa snallt till honom att vi ville att han skulle betala oss for vi hade juh faktiskt visat honom vagen, han fattade nada och dunstade!

Den sista natten vid Lake Nkuruba blev den varsta hittills pa resan. Nar vi hade lagt oss horde vi hur det prasslade i nagon pase. Medans Sauron och Spoon gomde sig under varsitt myggnat gav sig Mr Bobo ut pa jakt efter vad som orsakade latet. Nothing found. Vi la oss igen. Tva minuter senare prasslade det igen, i var bananpase hittade vi en mus som lyckades smita. FAN! Jakten kunde borja, efter att ha sprungit in i Saurons myggnat(tur att hon sov) och ner pa golvet sa sprang den ratt in i var gillrade falla, en bananpase uppstalld med en aromatburk. Musen avled ett kort ogonblick darefter efter ett mote med Mr Bobo's sko! Skont, nu kunde vi antligen sova! Halv fyra pa morgonen sa vaknar vi av ett annu mer oronbedovande prassel, igang med oljelampan igen och pa ny jakt. Nu visar sig vara inkraktare vara inte mindre an en fet svartratta och ytterliggare nagra moss. Vi kan val saga sa har att det blev inte mycket somn den natten.

Stallet vi bodde pa saknade aven rinnande vatten sa duschen var en balja med iskallt regnvatten, det kravdes lite samarbete mej och Sarah emellan men tillslut var vi i alla fall lite renare. Pa eftermiddagen hade vi en tavling om vem som kunde gora basta fiskespot av enbart naturmaterial. Sauron och Spoon blev snabbt nojda och borjade fiskandet medans Mr Bobo spenderade 45 minuter bara at sjalva byggandet... Tavlingen avbrots pga trisstess..


Idag ar det lordag och vi skall resa vidare, helt arligt har vi inte riktigt bestamt till vart an, men det visare val sig??

Hakuna Matata

Sa nu ar vi framme i Entebbe iaf! Tog en special hire hit vilket var skont for da kom vi fram fort och till ratt stalle!
I helgen har vi hunnit avverka Kampala. Akte dit i fredags med en sjukt seg buss, en resa som borde ta omkring 1-1,5 timme tog tillslut fyra och vi var supadupa hungrige nar vi val kom fram.

Vi har antligen varit och tagit var sista vaccination. Jag och Mr Bobo betalade endast 40 000 shilling medans Saurons skoterska hade dalig koll och gav henne bade Hepatit A o B (vi skulle bara ha B) och fick darmed betala 150 000, surt for var snala budget!

I sondags var vi runt lite i Kampala, kollade in en stor och lerig marknadsplats och jag kopte ett par nya converse for typ 75 spann, helt okay med tanke pa att dem ar akta! Lite halvkonstigt sadar for nar jag skulle knyta av mig mina egna skor sa hade jag helt plotsligt tva negrer fasta vid benen, en vid varje, som borjade knyta av mig mina ackliga svettiga skor och knyta pa mig dem nya.. Kandes lite wierd... Pa kvallen akte vi ut till Ndere Center dar den basta ugandiska dansgruppen upptradde. Det var riktigt haftigt att se! De visade upp olika danser fran olika delar av Uganda och det ar onekligen lite skillnad mellan de ugandiska och de svenska rytmerna. De ar helt sjukt hur dem skakar rumpa, ibland ser det typ ut som att benen skall brytas av. CP!

Avsaknaden pa djurhagar ar i alla fall stor har i Afrika. Langs med vagkanterna star kor och getter bundna i ett snore. Pa soptipparna gar honorna och pickar. Sa fort man kommer ut pa landsbygden blir det alltid en massa mer barn. De flesta star och skriker efter oss nar vi kommer akande, om det ar for att vi ar vita vet jag inte..

Tobbe har en stor fascination for apor har vi upptackt. Igar nar vi gick runt i botanical garden i Entebbe satt han som fastklistrad framfor en massa apor och bara stirrade. Vi borjar misstanka att han ar en apa... Igar till lunch fick vi sallskap av nagra fula grona och blaa odlor, och dem utforde nagot som jag skulle kalla armhavningar. Sag lite komiskt ut!

Pa eftermiddagen chillade vi pa var terass, jag tranade en timme och dem andra sag pa. Nar jag lag dar pa marken som mest svettig och dan sa kom en lite tjej och ville spela kort med oss. Det fick hon sa garna. Dock hade hon nog missuppfattat det spelet hon forsokte lara oss for det hade ingen poang.

Boda boda som ar motorcykeltaxi, kanns valdigt livsfarligt! Enligt Lonely Planet sa dor 5 st om dagen, om det ar bara i Uganda eller hela ostra Afrika vet jag inte..But still, de kanns sa dar. I Kampala akte vi, jag och sarah pa en och Mr Bobo pa en da det helt plotsligt borjade regna sa val framme vid hostelet sa var vi blota och leriga.. Not so fun =/  Idag nar vi skulle ata lunch fick vi ta en boda boda dit ocksa och det slutade med att vi akte alla tre pa samma och det kandes som om vi ingick i en asiatisk familj... hm..!

For ovrigt sa har vi det ganska sa bra, inte mycket att klaga pa. Har atit lite asiatisk mat de senaste dagarna sa smaklokarna har fatt nagot annat an ugali och chapati. Imorn lamnar vi Entebbe bakom oss och aker vidare emot Fort Portal och Crater Lakes. De ska bli nice, jag vill sola lite nu!

Hakuna Matata

Frukostmys pa takterrassen i Kisumu, Kenya.





Lunchpaus forsta dagen i Nairobi!



Fiskebyn Dunga utanfor Kisumu




Lil'Spoon & Sauron i Kibera





Sa har stort(litet) bodde Felicity och hennes 14 ungar.

Sa nu har vi lamnat Kenya for Uganda. Resan dit var som vanligt spannande och tidsodande!  Forst tog vi en tuktuk fran hotellet till busstationen, efter det hoppade vi pa en matatu som skulle ta oss till Busia som ligger precis pa gransen till Uganda. Resan som skulle ta 2 timmar tog mera 3,5, och helt plotsligt stannade foraren mitt i ingenting, borjade diskutera som tusan med nagra andra matatuforare, hoppade sedan in i matatun och korde ut pa enbart dirtroads! Sa i cirka 1,5 timme skumpade vi runt pa dammiga grusvagar.. Det ar vid sanna tillfallen man borjar bli lite fundersam om de verkligen kor en till ratt stalle! Vid gransen gick allt bra, for 50 dollar fick vi varsitt 60-dagarsvisa till Uganda, och sedan fortsatte var resa i en ny matatu till Jinja. 

Jinja ar en liten mysig stad dar man hittar den bibliska floden Nilen. Vi kom som sagt var fram hit i mandags sa for att fira att vi antligen kommit fram sa tog vi varsin ol. Hostelet vi bor pa ar for en gangs skull riktigt bra. Eller, iaf om man jamfor med de ovriga. Vi har helt okay sanger, aven om jag sover skitdaligt i dem, en schyst bar och restaurant plus ett nice common area med ett biljardbord. Lil'Spoon och Mr Bobo spelar en del och har aven lyckats overtala Sauron att vara med!  

Igar var vi och korde en heldag med white water rafting pa Nilen. I var flotte var vi 5 st plus en guide. Med rafting innebar att man paddlar fram langs med floden, aker dit det finns forsar, vattenfallen och 4 meter hoga vagor och sen ska man ta sig igenom detta utan att tippa flotten. Eller, om man ar nya zeelendare och helt galen, da vill man flippa flotten.  Vi paddlade totalt 26 km och tog oss igenom 8 rapids. Riktigt coolt faktiskt! Snacka om att adrenalinet rusar nar man ar pa vag att fa en 3 meter hog vag over sig, eller aker ratt ut for ett 4 meter hogt vattenfall! I en av rapidsen sa var vi pa vag att tippa runt, flotten stog pa hogkant och vatten var overallt, jag var tvarsaker pa att vi skulle valta. Helt plotsligt tippar den tillbaka och jag ser mig omkring och inser att det enbart ar jag och guiden kvar pa baten. Sa borjar han skrika att vi ska paddla paddla paddla, man blir juh inte lite nervos! Vi plockade upp de andra 100 meter langre ner i floden och fortsatte vidare. Efter fem timmar ar man ganska mor i kroppen kan jag helt klart saga. Val i land grillade vi med hela gruppen, vi var 4 st batar totalt, sen tog vi en skumpig lastbil tillbaka till hostelet. Helt klart vart pengarna, trakigt bara att bunge jumpingen ar sa dyr har annars hade jag provat det ocksa! 

Ikvall skall vi och se source of the Nile pa en tvatimmars battur med mat och gratis sprit! Ska bli ganska nice for vi har juh inte festat till nagot klokt har nere. Imorgon bar det av emot Kampala. 



Some pics fran de tva forsta veckorna. Som tur var har vi hunnit bli mycket brunare sen dess!


 

Tar oss fram pa smala, leriga stigar i Kibera


 

Grillad majskolv i Nairobi!





I Maasai Mara med elefanterna!



Lejonmiddag i Maasai Mara

Sen Maasai Mara har det varit fullt upp.

I Narok larde en maasai oss ett kortspel, men eftersom att jag inte kan kiswahili och han inte kunde engelska sa framgick egentligen inte spelets mening.. Intressant kvall det dar!

Efter Narok akte vi vidare till Kericho, en liten stad med manga tea plantage, regn och langa stromavbrott. Nu har Kenyas short rains borjat vilket innebar att helt plotsligt blir det svart pa himlen och gud och alla hans anglar pissar pa oss i cirka en timmes tid. Det kan aska lite och sedan forsvinner de daliga vadret. Dess askovader har medfort en hel del stromavbrott, ett kort senaste igar. En dag i Kericho var det helt morkt hela dagen. Sa med stearinljus har vi fatt spela kort i morkret och underhallt varandra sa gott det gar.  En flaska smirnoff hjalper alltid lite pa vagen om man sager sa!

Nar vi skulle ga och titta pa de stora tea plantagen som finns runt om i Kericho borjade vi att ga 1-2 km i stekande sol! Tills vi insag att Sauro hade hallt kartboken upp och ner och vi hade gatt at helt fel hall. Nar vi aterkom till ursprungslaget, utanfor hotellet, sa insag vi att vart mal for dagen lag precis bakom vart hotell, kanske 10 meter bort! Fett drygt nar man helst vill slippa att bestiga kullar i svettdrankta klader!

Fraga mej inte varfor resten av texten blev asastor, men jag orkar inte engagera mig i det!!

Spoonie borjar fa megapsyk pa alla som ropar munzungo efter oss.. Vilket betyder viting! I borjan var det val lite sott och charmigt nar sma barn pekade och skrek det. Men nar vuxna manniskor gormar och pekar och har sig sa forsvinner det charmiga ganska snabbt! Vid fa tillfallen har jag avskytt mina tatueringar,dessa ar en av gangerna. Det verkar aldrig ha sett nagot liknande forut! Ibland far man lust att gorma tillbaka.

: Ja jag vet att jag ar vit, vad vill du mej svarting?

For i princip sa ohovliga ar dem emot oss. Annars ar kenyanare valdigt hjalpsamma och trevlig.. Forutom deras fascinaton for vitingar.. Men solen borjar behandla oss som en invanare och sakta men sakert borjar vi likna kenyanerna!

Nu ar vi i Kisumu efter lite om och men. Igar satt vi nere vid strandkanten till Lake Victoria och at lunch. Dar fick vi valja ut en fisk som de sen friterade at oss och sa serverades den med ugali och chips. Sa dar satt vi alla tre och at med handerna fran samma tallrik och forsokte grava ur lite kott pa jattefisken! Lite udda men coolt!

Efter lunchen tog vi en tva timmars tur pa Lake Victoria med nagot man skulle kunna likna vid en long tail boat. Tillsammans med en valdigt excentrisk guide akte vi runt, tittade lite pa hippos, besokte en fiskeby och njot av den vackra utsikten. Han berattade dock nagra laskiga historier om att vissa stammar offrar albionmanniskor. Det lat mindre bra.. Hoppas de inte misstar mig for en!

Man far lite perspektiv pa saker och ting nar guiden sa att han ar glad for varje dag han far leva. Att de flesta av hans vanner blev 30-35 men sjalv hoppades han pa i alla fall 45. De kanns knappt som om livet hunnit borja vid 30. Hemma i Sverige tar man for givet att leva till minst 80, om inte mer. For tusan, mummu ar snart inne pa sitt 96 ar! I Kisumu var 20% HIV-smittade 2006, var femte person man moter.. Det ar en skrammande tanke!

Nar vi skulle lamna Kericho i tisdags blev vi tillsagda att vara vid bussen kl 13, den skulle ga vid 14. Val dar slangde vi fram varsin bok och borjade vanta.. och tiden den gick. Den blev 14.30, den blev 15.. 16 17. Va fan borjar man da tanka. De sager att de varit en trafikolycka pa vagen men bussen kommer snart, vanta bara.. Sa vi vantar.. och vantar! 17.30 ger vi upp, gar tillbaka till hotellet, koper en flaska smirnoff och en juice ur baren (ja vi fragade om de kunde gora drinkar men sjalvserverande grogg verkar vara de next best thing!) och super till i morkret av stromavbrottet som aterintagit stan!

Dagen efter kor vi pa de sakra sattet (ta i tra!!) pa att ta sig fram har i Afrika, matatu. Sa dar sitter vi och skumpar omkring, i en minibuss gjord for 15 st men som helt plotsligt rymmer 20, brevid en spyande tjej och med honor (som lagger agg och parar sig med tuppar) all over the place. Mitt vegetariska hjarta gjorde en stor volt och jag svor pa att aldrig mer ata en enda kyckling i Afrika. EU-regler up my ass sager jag bara. Helt plotsligt stannar vi, sa slanger dem upp kanske 50 honor pa taket av minibussen som de surrar fast med snoren. Honorna skriker och krafsar for sitt liv och det kan vara nagot av de vidrigaste jag nagonsin hort! En hona far inte plats sa den slanger dem in vid oss... och da tanker jag: hur mycket nytta gor egentligen alla EU-regler osv? Har har dem iaf inte hort talas om nagot sadant..


Sa har i Kisumu har vi det bra. Forsta dagen traffade jag och Sauron pa tva man som ager och driver en restaurant. Dem bjod dit oss pa kaffe dagen efter och vi gick dit! Dessa tva asiatiska man ar sa energiska och smatt galna att man bara skrattar. Dem pratar pratar pratar, avbryter varandra och man skulle nastan kunna tro att de ar ett gift gammalt par! Nar vi skulle betala insisterade de pa att det skulle vi inte, de hade juh bjudit dit oss! Idag har den ena kort runt oss pa alla hans private clubs. En yacht club osv. Det ar tydligen ganska rika shiamuslimer som har blivit vara nya basta polare!


Det ar lite smatt charmigt att man kan kopa i princip vad som helst fran alla gatuforsaljare som gar omkring. En majskolv? 20 Ksh (15 Ksh ar 1 SEK), en hogtalare, miniraknare? Solbrillor? Underklader? Vi borjar undra var de far alla sina begagnade grejer ifran. Pa marknaderna ligger klader och prylar upplagda langs med marken och de liknar mer eller mindre klader som skankts ifran Roda Korset.

Om nagra dagar lar vi vinka farval till Kenya och bege oss emot Uganda! Det ska bli kul! De tre forsta veckorna pa den har resan har helt klart varit bra men nu borjar jag langt efter gorilla trekking i Rwanda, bungy jump over Nilen i Uganda och saklart Kilimanjaro!


Nu har jag skrivit sa fingrarna bloder.. Minns inte om jag glomt nagot.. Sakerligen!

Spoon's outta here!!

Nui har vi vart pa safari i Maasai Mara. Bara resan dit var en upplevelse i sig! Det tog cirka 2-3 timmar att aka och bilen korde ofta mer i diket an pa vagen. Detta pa grund av att vagen hade sa stora hal och ofta bestod mer av grus av cement. Helt sjuk! Sarah madde inte bra! Efter en skakig tur var vi i alla fall framme vid Bush House som vi skulle spendera natten pa!

Safari ar juh bara for jakla coolt! Vi har fatt se alla djuren i Big 5, lejon elefant buffel noshorning och geopard! Utover dessa markliga djur har vi aven fatt se zebror, en hel javla massa gnuer, flodhast, vildsvin, surikat, struts, gamar leoparder och ja, allt verkligen! Jag borjar faktiskt misstanka att det finns fler gnuer an afrikaner i Afrika! hm...
Vi kom mitt i frukostbuffen for en hel lejonfamilj. Tre honor hade precis atit klart pa en gnu sa kvar lag sju sma lejonungar och slet sa man horde hur benen knakade pa den stackars gnun!

Vid en flod sa krossar gnuerna fran Serengeti i Tanzania till Maasai Mara i Kenya. Tydligen ar det bara 20 procent av alla djuren som tar sig over denna flod. Vissa blir uppatna av krokodiler, vissa drunknar, eller vissa har bara otur och blir dodade av flodhastar. De dodar tydligen gnuerna bara for att de ogillar ljudet ifran gnuerna. Sa floden var ganska acklig, det lag fullt med doda gnuer dar och lukten av lik var forjavlig!

Jag skulle garna vilja lagga mig och sova pa en zebrarumpa, de ser sa runda och mjuka och skona ut! Mmm, det skulle man prova en gang...

Spoons outta here!

Maasaier ar tydligen den enda av de 42 olika stammarna i Kenya som kan doda lejon. Lite coot faktiskt! Jag skall nog lara mig att doda lejon ocksa.. just in case lixom!

Eftasom att int en javel skriva natt sa sluta ja o uppdatere.. Vi ses i jul.

For nagra dagar sedan traffade vi en harlig svensk kille som bott i Kenya de senaste atta manaderna, Melker. Hans talang ar btw att han kan imitera Pingu och aven ljudet av vattendroppar!

Vi var ute och at etiopiskt en kvall alla fyra. Riktigt mysig kvall faktiskt! Jag kommer inte riktigt ihag namnet pa vad vi at men vi fick in tva gigantiska stora fat med en massa olika smaratter pa. Detta skulle atas med hjalp av handerna och underlaget pa brickan. Kanslan av att ta pa det forde tankarna direkt till disktrasor, turligt nog smakade det inte som disktrasa.. tror jag! (Spoonie brukar inte behova ta till sa harda metoder som att kaka disktrasa) Vi drack aven en tanzaniansk dryck som kan liknas som en blandning mellan cider och ol, Redds Can hette det for er som funderar over att aka till Ostafrika och dricka gott! (JESBA!!!!!!) Vi hade en riktigt mysig kvall och det blev en del djupa samtalsamnen!

Igar tog vi oss ut till Kibera, det nast storsta slumomradet i hela Afrika, med hjalp av en charmig matatu. Tillsammans med Melker skulle vi halsa pa en mycket fascinabel kvinna. Hon bodde, pa cirka 10 m2, med 13 barn i olika aldrar, och hon var den enda som forsorjde dem. Barnen var inte bara hennes egna, det var aven hennes barnbarn, hennes syskonbarn och hennes mans andra fruars barn. Felicity, som denna underbara kvinna hette tog emot oss med sadan varme och karlek att man inte kan bli annat an rord. Hon satt och pratade med oss, pa knaglig engelska medans ett tvillingpar pa 4 ar, och fyra andra tjejer stokade runt i det lilla rummet. Felicity har jobbat pa samma horn sedan 1997, som majsforsaljare. Vi koper en grillad majs for 20 Ksh... En manadslon for henne ar omkring 10 000  Ksh och med en hyra pa omkring 3000-4000 sa kan ni sjalva rakna ut vad hon har att forsorja de 14 st som bor under hennes tak. Trots detta bjod hon oss fyra pa te och en kenyansk efterratt som heter mandasi (ursakta stavningen alla ni som kan den ratta) Det riktigt skar i hjartat nar vi fyra satt och at pa varsin och sen fick hennes sma barn dela pa en.. Hon ville visa sina gastfrihet och vi kunde juh inte gora annat an att ta emot denna karleksfulla gest med oppna armar.

Till sjalva omradet Kibera sa finns det mycket att skriva. Platskjul star hopade pa varandra och for att ta sig fram far man balansera pa hala tranga illaluktande upptrampade stigar. Pa de fa oppna ytor som finns ligger stora berg av sopor.. Det ar nagot obeskrivligt som slar en nar man ar har. Plotsligt kanner man sig sa liten i varlden.. Aven om det ar en valdigt vacker varld!

Nu maste jag avrunda aven om jag har mycket att beratta. Igar fick vi inte ga ensamma 20 meter over gatan av vakten till vart hostel tex, tydligen nagon som hade blivit mordad precis dar utanfor.. Tur att vi lamnade Nairobi idag! Melker gjorde helt klart vara sista dagar i Nairobi mycket minnesrika och vi hade riktigt kul.. Nar vi kommer till en bra internetuppkoppling sa skall ni fa se en mycket rolig film!

Hakuna Matata!

Idag har vi varit inne pa en stor maasai marknad. Svettigt, trangt och stressigt. Men ocksa charmigt och mysigt! Det var en valdigt stor marknad och de flesta salde samma saker, precis som Slite Marknad alltsa! Sa fort vi kom in blev vi pahoppade av en massa manniskor som erbjod sig att ga runt hela marknaden med oss, och i princip bara alla vara saker. Nar dem insag att vi inte var big spenders sa gav dem ganska snabbt upp och lat oss vandra runt sjalva!

Nu har vi tva dagar kvar i Nairobi innan vi aker vidare till Narok och mot Maasai Mara. Dar pagar just nu vandringen av miljontals djur fran Serengeti i Tanzania till Maasai Mara i Kenya. Vi har tankt oss en endagstur dar, men vi far val se hur det blir!

Nu ska vi fira lordag med lite god ol! Tobbe har forovrigt luskat ut hur man far varmvatten i duscharna, det finns tydligen en lite knapp man kan stalla om. Men tydligen finns den inte pa tjejernas.. bummer!!

Well well.. hakuna matata pa er fuckers!

I Nairobi har vi det fint! Igar fick vi en liten udda experience nar vi tog en matatu ut till Karen Blixen museum. Karen Blixen var en dansk forfattare som har byggt upp en stor gard med omgivande kaffeplantage i princip. Museumet i sag var val inte sarskilt intressant det var snarare akturen dit. En matatu ar en liten trang och svettig minibuss som man klammer in sa mycket folk som mojligt med. Vi delade ett tresitssate med en som tur var icke illaluktande man. Tillbaka till matatun. Dem kor som vildingar, ratt ut i fullproppade rondeller och oftast ar dorren oppen sa man far halla i sig sa att man inte ramlar ur. Ur den oppna dorren hanger en infosare som skriker till manniskorna pa gatan och forsoker ragga fler resenarer. Sinnessjukt stressigt jobb det maste vara.. och inte sarskilt bra for halsen!!

Vi holl for ovrigt pa att bli ihjalslagna av en 8ariga liten pojke da jag rakade fota hans kor som han vallade. Som han for ovrigt vallade over vagen utan problem.. Nar vi far springa som darare for att komma over.

Vi har varit uppe i Kenyatta Conference Center dar vi fick en 360 graders utsikt over hela Nairobi, hade det inte varit mulet sa hade vi kunnat se bade Mt Kenya och Mt Kilimanjaro darifran. Pa vagen ner gick jag och koncentrerade mig lite for hart pa en skylt, vilket resulterade i att jag trampade snett och ramlade med brostkorgen, knana och armarna fore rakt ner i ett stenhart cementgolv! Inte skont at all! Sa nu har jag lite fula sar pa brostkorgen.. Skit ocksa!

Lil Spoon har aven hunnit prova pa ugali, en kenyansk matratt som liknar potatismos typ, bara att det ar gjort pa majsmjol och sa ar det mycket hardare an mos.. Ganska smaklost men men, jag fick juh inte in en hel fisk som Tobbe fickn iaf!

Avgaserna i den har stan ar helt sjuka. Man far ont i halsen varje dag efter att man varit ute och bussarna spyr ut svarta avgaser.. Man ar lite konstant dizzie skulle man kunna saga.


Bortskamda med varmvatten ar vi i Sverige iaf. Har pumpas det ut vatten mellan kl 6-9 och 18-20 och hinner man inte duscha eller bajsa da sa ar man pretty much screwed! Om man bestammer sig for att duscha sa blir det max en 25 sekunders duschning for vattnet ar asakallt!

Btw sa provade jag en huktoa idag.. Offentlig.. Mycket intressant uppfinning!

Well nu ska Lil Spoon dra!

Hakuna Matata!

Sooo. Vi ar antligen framme..! Pa Arlanda blev det en jakla stress da dem av nagon anledning boardad planet 1 timme i forvag, onodigt om ni fragar mig. Pa planet drack jag & Mr Bobo en massa gratis alkohol, gratis ar gott sager dem juh! Sa Bobo frossade i whiskey och jag i vin.. Inte helt fel! Hela flygresa med mellanlandning i Doha gick utmarkt, inga luftgropar.. Endast somnbrist kan man val saga.

Val framme staller vi oss i kon for att ansoka om visa. Efter 20 minuter, nar vi precis ar framme, inser vi att vi saknar ett papper. PANIK!!! Krafsar ihop nagot halvdant och far sen ga fram till den korta tjocka tanten bakom disken. Da inser vi att vi inte kan betala med kort. Medan tanten haller mig och Mr Bobo som gisslan springer Sauron ivag for att ta ut pengar. Efter 5 minuter nar hon inte ar tillbaka lamnar plotsligt tanten disken och irrar runt pa flygplatsen och letar efter Sarah. Utan lycka! hon kommer tillbaka och fortsatter att beta av kon. Jaja vi far val snallt vanta kvar, och som tur ar dyker Sarah upp 5 minuter senare.. Nar vi fatt vara visa och hamtat bagaget gar vi ut och letar upp en taxi. Har borjar aventyret! Traffiken ar helt vild, dem tutar och skriker at varandra och med milimeterprecision klammer sig taxin mellan tva lastbilar. De e bar o ak! kan man juh konstantera. Helt plotsligt befinner vi oss mitt pa safari inser vi ocksa. En zebra ligger lugnt och chillar pa sidan av vagen, taxichaufforen forklarar att det finns en game park (dar dem har tillatelse att skjuta djuren) precis bredvid. Sa hade jag varit zebran hade jag latt ocksa avlagsnat mig darifran!

Snacka om att jag aldrig kant mig sa har vit forut. I jakten efter mat insag vi att vi var dem enda vita i hela Nairobi.. och kenyanerna ar inte direkt diskreta heller. Dem glor varre an ouppfostrade gamla tanter..

De har med traffiken gor en lite latt skitnodig ocksa.. Overgangsstallen ar nog utrotade har och man far i princip blunda och springa och hoppas pa att man inte blir pakord.. nagot som var valdigt nara for mig och Sauron igar..

Hakuna Matata pa er!

Igår hade jag en ensam rolig stund på Clas Ohlson. När jag som bäst står och ska välja en liten ryggsäck, cirka 20-30 liter. Då får jag syn på märket på precis alla produkter som finns på friluftsavdelningen.. Nämligen "asaklitt"!!!! Va fan lixom? Vad är det för jävla namn på ett märke? Det kan onekligen bara vara mina tankar som går till något speciellt.. Jag var tvungen och köpa mig en alldeles egen asaklitt, så här har ni, en bild på min sprojlans nya asaklitt..

Barnen drabbas, som alltid, värst i katastrofer. Unicef gör allt de kan för att ge alla barn den hjälp de behöver. Men mer resurser behövs för att kunna hjälpa alla.

Din gåva behövs nu!

 

Kate Holt/Unicef

 

Söta hönapöna på safari i Kenya

 

Ge mig Kilimanjaro nu!

Nej nu skiter jag i detta, jag orkar inte bry mig längre. Varför ens försöka? Varför ens kämpa emot det omöjliga?
Lika bra och låta huvudet sköta sitt och bara glida med medströms.. Although i know its a bumpy ride.. Men ärligt, det kan nog inte bli sämre än så här i alla fall, så vilken av alla avtagsvägar jag än väljer att gå så är de nog bättre än denna.

jag längtar tillbaka...

Wire happy, eventhough he lost!

 

Happy days!

 

Yvette & Annika! Cute

 

No pics please!

 

 

Same as above

 

And then the tequila hit us..

 

 

Ni vet att jag hade en plan på att köpa ett par inlines. Det som slår mig är att den första reaktionen jag får på denna brillianta idé är att alla osäkert undrar om jag kan åka! Åka?! Varför skulle jag inte kunna åka? Hur svårt kan det vara? Och ärligt, hur ska jag kunna veta, jag har inte provat sedan jag var omkring 10 år och betydligt snorigare om dagarna. Det andra som slår mig är en liten liten frågan… Vilken jävla sida av vägen skall jag hålla mig på egentligen? Jag känner mig juh lite mer fancy än gångtrafikanterna, lite snabbare, lite coolare, lite bättre helt enkelt. Dessutom är jag en rullande människa så gångsidan borde väl uteslutas? Samtidigt är jag inte riktigt lik en cykel heller, mer än till liknelsen mellan cykelns runda stora hjul och min egen kroppsform, men det får bli ett annat kapitel.

 

Med hjälp av en enkel metod som vi kan kalla uteslutningsmetoden så inser vi nu att Josefine inte har några sidor kvar att välja emellan! Innebär det att jag borde finna någon slags balans mellan dessa två, en mellan väg, nästan lite som hinduismen? Den gyllene medelvägen vore i så fall för mig att ligga omkring mittsträcket eller hur? Tveksamt börjar jag undra hur det här egentligen skall sluta..

 

När jag tillslut inser min största begränsning och kanske lösningen på problemet! Jag vet ingen skillnad mellan höger och vänster. Inte vilken sida man varken cyklar eller går på… Problemet borde väl vara löst eller hur? Det spelar ingen roll vilken sida jag väljer för jag vet ändå inte vilken sida jag befinner mig på. Min inlinesidé börjar mer och mer kännas som ett smärre självmordsförsök. Återkommer om jag överlever min första tur.