To the top of Kilimanjaro
Kilimanjaroaventyret borjade nar vi blev upplockade i matatu utanfor vart hostel. Det var slagerfestival i bussen med 15 vuxna afrikanska man som gastade diverse sanger. Forsta dagen gick vi igenom regnskog, cirka tre timmar, fran 1900 till 2750 meter och sov i Mandara. En av vara porters Baboon var en riktigt skon rastaman som underholl oss pa basta satt. Dag 2 vandrade vi vidare emot Horombo, desto langre vi kom desto lagre blev vaxtligheterna. Det var mycket upp och ner men vi tog det i en lugn takt. Denna dag gick vi upp till 3720 meter och det tog cirka 5 h. Vid Horombo var det svinkallt for att saga det milt. Vi sov i tre lager plagg i vara sovsackar och huttrade anda. Dag 3 hade vi en acklimatisationsdag vid Horombo sa vid gick cirka 300 meter uppat, vilket tog 2 h, sedan ner igen for att kroppen skulle vanja sig vid den syrefattiga luften. Man markte av att vi var hogt uppe nu, det var svart att andas och bara av att vanda sig i sovsacken sa blev man i princip andfadd. Dag 4 och 5 finner ni en battre beskrivning av har nedan. Dag 6 var a pain in the ass rent ut sagt. Kroppen var stel, fotterna varkte, solen gassade. Efter cirka 5 h var vi antligen nere vid Marangu Gate igen. Fick frukost kl 6 pa morgonen och forsta gangen vi fick mat efter det var kl 17.30. Da at vi nagra efterlangtade Arusha burgers och drack varsin ol...
Sa har var vagen upp till summit.
Kroppen varker, vartenda steg kanns blytungt. Jag har aldrig forut matt sa fysiskt daligt och samtidigt fortsatt att pressa kroppen till dess extrema granser. Som ett vattenhal i oknen dyker det plotsligt upp. Jag kan se det, Uhuru Peak. Toppen av Afrika. Om jag skruvar tillbaka tiden 24 timmar sa ska ni fa hora hur vi kom hit.
Torsdagen borjade tidigt. Med packed lunch i ryggsackarna borjade vi vandringen fran Horombo till Kibo. 9,5 km med en stigning pa 980 meter. Inte sarskilt farligt men med sa syrefattig luft blir det tungt. Det gick mycket upp och ner och Sarah fick kramper i magen som gjorde att vi tog oss fram i ett lugnt tempo. Minsta stigning gjorde oss andfadda. Efter hand blev landskapet mer platt och vi hade kommit till moonland landscape. Efter fem timmar var vi framm vid Kibo, sista stoppet innan summit. Vi varmde upp oss med en kopp te innan vi krop ner i vara sovsackar for att vila. Att forsoka slappna av och samla energi i ett rum som bara ar 5+ ar inte helt enkelt. Klockan 17 vackte dem oss for middag. Hojden gor att aptiten forsvinner sa det tog ett tag att for oss att peta i oss sa mycket som vi behovde. Nu var det dags att forsoka sova nagra timmar. For att fa upp lite varme krop jag och Sauron ihop i samma sang med tva sovsackar.
23:00 var det uppstigning. Nu var det dags. En kopp te for att vakna till sedan borjade vi gora oss i ordning. Tillslut hade jag tre lager pa underkroppen, fyra pa overkroppen, tva par vantar, mossa, baraclava och gathers. Sarah hade bestamt sig for att vara kvar vid Kibo, hojden paverkade henne redan alldeles for mycket. Sa jag, Tobbe och Jessica var redo med vara tre guider. Tolv pa natten borjade vi vandringen. Pannlampor lyste upp vagen for oss. Stigningen var valdigt brant och vi kampade oss sakta uppfor, for att distrahera mig sjalv gick tusen olika tankar igenom mitt huvud. Jag tankte pa julafton, pa julklappar och pa min varma skona sang hemma. Jessica raknade elefanter, hon kom till 135 innan hon gav upp... Bade Mr Bobo och Jessica blev snabbt illamaende, Bobo hann att spy tva ganger innan vi hade natt toppen. Vi hade cirka en timme kvar till Gilman's Point dar den varsta stigningen ar over nar jag ocksa borjade ma skit. Aven fast magen var tom madde man sa illa att man bara ville spy. Stora stenblock fyllde de mesta av var vag och det fanns valdigt lite energi kvar att ta sig over dem. Nar vi antligen nadde Gilman's Point holl vi alla tre pa att kollapsa. Jag satte mig pa ett stenblock men ramlade lika snabbt av, orkade dock inte engagera mig sa jag blev sittande pa marken.
Vi fortsatte ga. 1,5 timme kvar av smarta och envishet. Vid ett tillfalle var jag glad att vi inte var nara bergskanten for da hade jag nog hoppat. Vartenda steg varkte i kroppen, vartenda andetag brande i lungorna. Tanken slog mig att kla av mig naken, fraga mig inte varfor. Solen borjade kika fram samtidigt som vi passerade stora glaciarer. Det var obeskrivligt vackert. Antligen sag vi toppen. Kroppen blev latt som en fjader och det kandes som att jag flog fram. 50 meter kvar. Jag okade pa stegen. 40 meter. Sa nara! 30 meter. Vi klarar verkligen det. 20 meter. Snart! 10 meter Fy fan vad vi ar bra! Framme!!! Jag vander mig om och tittar pa Mr Bobo och Jessica och bara skrattar av lycka.
Samtidigt som vi nadde toppen gick solen upp i horisonten. Ljuset reflekterades pa glaciarerna som gnistrade som diamenter. Jag tror att jag aldrig forut kant en san overvaldigad kansla. Lyckan skoljde over mig och jag ville gora som Ronja Rovardotter, skrika! Pa toppen av Afrika hjulade jag och Jessica nagra ganger. Man blev sa dar lagom yr. Efter 15 minuter borjade vi vandringen nerat. Ingenting i jamforelse med uppfarden men kroppen varkte sa det var inte enkelt. Det var tolv timmar sedan vi atit sa energin var slut och knana tog stryk av branterna. Det var tur att det var kolmorkt nar vi borjade sa att vi inte sag hur brant och langt vi hade att klattra. Da hade vagen verkat oandlig och man hade nog mycket enklare gett upp. Kl 08.00 var vi antligen nere vid Kibo igen. Sarah hade redan gett sig av emot Horombo dar vi skulle spendera natten. Vi packade vaskorna och bjods pa brunch, omelett, pommes och soppa. Jag madde fortfarande illa sa det blev inte mycket pafyllning i magen. Sedan var det dags att plaga sin kropp lite till. Sa fort jag satte fotterna i vandringskangorna borjade mina vader krampa. Det varade i fem minuter och jag undrade trott hur vi skulle klara oss ner. Vi borjade vandra och samtidigt borjade det snoa. Brist pa energi gjorde att jag inte orkade satta pa mig regnklader sa efter en stund var jag vit som den vitaste muzungu ever. Alla stenar jag sag pa borjade likna manniskor och Tobbe trodde nog att jag hade borjat bli knapp. Utmattning? Strax innan kl 12 nadde vi Horombo och mottes da av Baboons stamma som sa OH MAMA! Vilken lattnad! Vi sov tva timmar innan middag. Da firade vi med en svardrucken Kilimanjarool. Vid 20.00 krop vi antligen i sang. 10 timmars vandring utan klok somn eller mat. Helvetesdygnet var over!
Sa har var vagen upp till summit.
Kroppen varker, vartenda steg kanns blytungt. Jag har aldrig forut matt sa fysiskt daligt och samtidigt fortsatt att pressa kroppen till dess extrema granser. Som ett vattenhal i oknen dyker det plotsligt upp. Jag kan se det, Uhuru Peak. Toppen av Afrika. Om jag skruvar tillbaka tiden 24 timmar sa ska ni fa hora hur vi kom hit.
Torsdagen borjade tidigt. Med packed lunch i ryggsackarna borjade vi vandringen fran Horombo till Kibo. 9,5 km med en stigning pa 980 meter. Inte sarskilt farligt men med sa syrefattig luft blir det tungt. Det gick mycket upp och ner och Sarah fick kramper i magen som gjorde att vi tog oss fram i ett lugnt tempo. Minsta stigning gjorde oss andfadda. Efter hand blev landskapet mer platt och vi hade kommit till moonland landscape. Efter fem timmar var vi framm vid Kibo, sista stoppet innan summit. Vi varmde upp oss med en kopp te innan vi krop ner i vara sovsackar for att vila. Att forsoka slappna av och samla energi i ett rum som bara ar 5+ ar inte helt enkelt. Klockan 17 vackte dem oss for middag. Hojden gor att aptiten forsvinner sa det tog ett tag att for oss att peta i oss sa mycket som vi behovde. Nu var det dags att forsoka sova nagra timmar. For att fa upp lite varme krop jag och Sauron ihop i samma sang med tva sovsackar.
23:00 var det uppstigning. Nu var det dags. En kopp te for att vakna till sedan borjade vi gora oss i ordning. Tillslut hade jag tre lager pa underkroppen, fyra pa overkroppen, tva par vantar, mossa, baraclava och gathers. Sarah hade bestamt sig for att vara kvar vid Kibo, hojden paverkade henne redan alldeles for mycket. Sa jag, Tobbe och Jessica var redo med vara tre guider. Tolv pa natten borjade vi vandringen. Pannlampor lyste upp vagen for oss. Stigningen var valdigt brant och vi kampade oss sakta uppfor, for att distrahera mig sjalv gick tusen olika tankar igenom mitt huvud. Jag tankte pa julafton, pa julklappar och pa min varma skona sang hemma. Jessica raknade elefanter, hon kom till 135 innan hon gav upp... Bade Mr Bobo och Jessica blev snabbt illamaende, Bobo hann att spy tva ganger innan vi hade natt toppen. Vi hade cirka en timme kvar till Gilman's Point dar den varsta stigningen ar over nar jag ocksa borjade ma skit. Aven fast magen var tom madde man sa illa att man bara ville spy. Stora stenblock fyllde de mesta av var vag och det fanns valdigt lite energi kvar att ta sig over dem. Nar vi antligen nadde Gilman's Point holl vi alla tre pa att kollapsa. Jag satte mig pa ett stenblock men ramlade lika snabbt av, orkade dock inte engagera mig sa jag blev sittande pa marken.
Vi fortsatte ga. 1,5 timme kvar av smarta och envishet. Vid ett tillfalle var jag glad att vi inte var nara bergskanten for da hade jag nog hoppat. Vartenda steg varkte i kroppen, vartenda andetag brande i lungorna. Tanken slog mig att kla av mig naken, fraga mig inte varfor. Solen borjade kika fram samtidigt som vi passerade stora glaciarer. Det var obeskrivligt vackert. Antligen sag vi toppen. Kroppen blev latt som en fjader och det kandes som att jag flog fram. 50 meter kvar. Jag okade pa stegen. 40 meter. Sa nara! 30 meter. Vi klarar verkligen det. 20 meter. Snart! 10 meter Fy fan vad vi ar bra! Framme!!! Jag vander mig om och tittar pa Mr Bobo och Jessica och bara skrattar av lycka.
Samtidigt som vi nadde toppen gick solen upp i horisonten. Ljuset reflekterades pa glaciarerna som gnistrade som diamenter. Jag tror att jag aldrig forut kant en san overvaldigad kansla. Lyckan skoljde over mig och jag ville gora som Ronja Rovardotter, skrika! Pa toppen av Afrika hjulade jag och Jessica nagra ganger. Man blev sa dar lagom yr. Efter 15 minuter borjade vi vandringen nerat. Ingenting i jamforelse med uppfarden men kroppen varkte sa det var inte enkelt. Det var tolv timmar sedan vi atit sa energin var slut och knana tog stryk av branterna. Det var tur att det var kolmorkt nar vi borjade sa att vi inte sag hur brant och langt vi hade att klattra. Da hade vagen verkat oandlig och man hade nog mycket enklare gett upp. Kl 08.00 var vi antligen nere vid Kibo igen. Sarah hade redan gett sig av emot Horombo dar vi skulle spendera natten. Vi packade vaskorna och bjods pa brunch, omelett, pommes och soppa. Jag madde fortfarande illa sa det blev inte mycket pafyllning i magen. Sedan var det dags att plaga sin kropp lite till. Sa fort jag satte fotterna i vandringskangorna borjade mina vader krampa. Det varade i fem minuter och jag undrade trott hur vi skulle klara oss ner. Vi borjade vandra och samtidigt borjade det snoa. Brist pa energi gjorde att jag inte orkade satta pa mig regnklader sa efter en stund var jag vit som den vitaste muzungu ever. Alla stenar jag sag pa borjade likna manniskor och Tobbe trodde nog att jag hade borjat bli knapp. Utmattning? Strax innan kl 12 nadde vi Horombo och mottes da av Baboons stamma som sa OH MAMA! Vilken lattnad! Vi sov tva timmar innan middag. Da firade vi med en svardrucken Kilimanjarool. Vid 20.00 krop vi antligen i sang. 10 timmars vandring utan klok somn eller mat. Helvetesdygnet var over!
Pics from Kilimanjaro
Regnskogen, forsta dagen fran Marangu Gate till Mandara.
Soluppgang kl 6 pa morgonen pa Uhuru Peak, Afrikas hogsta punkt och varldens hogsta fristaende berg.
Lil Spoon, Mr Bobo och Jessica med en vacker glaciar i bakgrunden
Inte alla som har hjulat pa toppen av Afrika.. Mr Bobo ville inte =P
Forlat mamma, men jag var tvungen.. o ja, tungan ar utanfor!
FINALLY!
Firar Mr Bobos fodelsedag med ol och god mat!
Det behovs pedikyr efter 6 dagar pa Kilimanjaro och det far man pa gatan av duktiga killar for 15 kr!!
Pa vag ner igen, 6 dagar utan dusch.. vi kan val saga att vi var glada nar vi var nere?
Nu far ni bara se bilder ifran slutet av Kili, alltsa toppen. Vi anvande tva kameror, Sarahs till starten och min till slutet eftersom batterierna inte tal kylan. Resten far ni se en annan gang! Nar jag har mer tid skall jag beratta for er hur det var ocksa..
Chillidilling in Arusha
Jag tror Mr Bobo borjar bli lite smatt galen av att resa med tva tjejer. Som ni vet ar jag usel pa att minnas vilken tandborste som ar min och hittills har det anda gatt bra och de flesta ganger har jag rengjort mina tander med min egen tandborste. Men i forrgar blev de forvirring i fabriken sa Mr Bobos tandborste var den som rengjorde mina tander.. Igar gjorde Sauron samma misstag.. Frustrerat undrar han vad det ar for fel pa oss som inte kan skilja hoger fran vanster och min tandborste ifran din.. Vi skrattar lite i smyg.
Det ar aven sa att han har fastnat lite i en looser streak i vart kara kortspel 500. Nar jag eller Sauron har 485 poang sa ligger var kara Mr Bobo kvar pa -15.. Men han ar int bitter naj..
Nu har vi snart spenderat en hel vecka har i Arusha och gjort precis ingenting! For boendet betalar vi fem dollar och da ingar frukost. Kanske lite tveksam frukost med rostmackor, kalla pannkakor och sumpigt kaffe men anda. Its far better than almost everything on this trip. Sa, efter en lazy ass frukost sa brukar vi chilla en timme eller tva. Lasa lite, spela kort eller diskutera affarsideer. Ar vi lata kakar vi lunchen har pa hostelet, om vi orkar sa ger vi oss ut, tvars over gatan och ater pa en kinaresturang. Eftermiddagen brukar vi agna at prutande pa diverse marknader. Jag maste nog pasta att jag ar den hardast prutaren. Vilket har gjort att vi gjort en hel del bra fynd ocksa! Middagen intar vi pa hostelet och kvallarna spenderar vi i skona soffor med kortlek och annat.
Igarkvall firade vi Mr Bobos fodelsedag lite i forvag med ol och redds till Sauron. Men tro inte att vi anstrangde oss mycket nej, vi satt kvar pa hostelet sa klart.
Arusha ar annars en trevlig stad med vanliga manniskor. Aven om de finns en hel del folk som forsoker salja billiga safaris och fejktrekkingar pa Kili. Arusha ar juh utgangspunkten for bade Serengeti, Ngorongoro och Kilimanjaro sa annat ar val inte att vanta direkt.
Pa mandag borjar vi var bestigning av Kili och idag var var guide har for att kolla igenom att vara saker var okay, vilket dem var. Vi skall hyra en hel del saker ocksa, som vandringsstavar, varma jackor och sa. Imorn ska vi gora den sista inventeringen av lite notter och choklad som vi skall ha med oss sedan ar vi fit for fight. Det kommer vara cirka 5-6 timmars vandring varje dag, forutom sista dagen da det ar cirka 5-6 timmars vandring upp till toppen, sedan 2 timmar ner, vila i 1-2 timmar och sedan fortsatta nerat. Totalt kommer vi att vandra 12-13 timmar sista dagen sa da lar man nog kanna att man lever..
Efter Kilimanjaro kommer vi aka direkt till Dar es Salaam och Zanzibar. Ska bli riktigt skont att fa sola och bada lite. Nu har vi juh levt i varmen i over tva manader men inte kunnat sola eller bada nagot sa.
En intressant sak som ni borde fa se ar hur man vinkar till sig en boda boda-forare. Man gar ut pa gatan, och du behover knappt kasta en blick pa dem sa vinkar dem pa en. Svarar man da med en latt nick eller minsta rorelse pa handleden sa borjar 5-6 st att frenetiskt kicka igang sina motorcyklar. Nastan panikslagna forsoker de skynda sig over gatan for att vara forst framme hos oss. Aven fast vi oftast bara behover 2 eller 3 motorcyklar sa brukar vi bli erbjudna 6 st.
Det ar aven sa att han har fastnat lite i en looser streak i vart kara kortspel 500. Nar jag eller Sauron har 485 poang sa ligger var kara Mr Bobo kvar pa -15.. Men han ar int bitter naj..
Nu har vi snart spenderat en hel vecka har i Arusha och gjort precis ingenting! For boendet betalar vi fem dollar och da ingar frukost. Kanske lite tveksam frukost med rostmackor, kalla pannkakor och sumpigt kaffe men anda. Its far better than almost everything on this trip. Sa, efter en lazy ass frukost sa brukar vi chilla en timme eller tva. Lasa lite, spela kort eller diskutera affarsideer. Ar vi lata kakar vi lunchen har pa hostelet, om vi orkar sa ger vi oss ut, tvars over gatan och ater pa en kinaresturang. Eftermiddagen brukar vi agna at prutande pa diverse marknader. Jag maste nog pasta att jag ar den hardast prutaren. Vilket har gjort att vi gjort en hel del bra fynd ocksa! Middagen intar vi pa hostelet och kvallarna spenderar vi i skona soffor med kortlek och annat.
Igarkvall firade vi Mr Bobos fodelsedag lite i forvag med ol och redds till Sauron. Men tro inte att vi anstrangde oss mycket nej, vi satt kvar pa hostelet sa klart.
Arusha ar annars en trevlig stad med vanliga manniskor. Aven om de finns en hel del folk som forsoker salja billiga safaris och fejktrekkingar pa Kili. Arusha ar juh utgangspunkten for bade Serengeti, Ngorongoro och Kilimanjaro sa annat ar val inte att vanta direkt.
Pa mandag borjar vi var bestigning av Kili och idag var var guide har for att kolla igenom att vara saker var okay, vilket dem var. Vi skall hyra en hel del saker ocksa, som vandringsstavar, varma jackor och sa. Imorn ska vi gora den sista inventeringen av lite notter och choklad som vi skall ha med oss sedan ar vi fit for fight. Det kommer vara cirka 5-6 timmars vandring varje dag, forutom sista dagen da det ar cirka 5-6 timmars vandring upp till toppen, sedan 2 timmar ner, vila i 1-2 timmar och sedan fortsatta nerat. Totalt kommer vi att vandra 12-13 timmar sista dagen sa da lar man nog kanna att man lever..
Efter Kilimanjaro kommer vi aka direkt till Dar es Salaam och Zanzibar. Ska bli riktigt skont att fa sola och bada lite. Nu har vi juh levt i varmen i over tva manader men inte kunnat sola eller bada nagot sa.
En intressant sak som ni borde fa se ar hur man vinkar till sig en boda boda-forare. Man gar ut pa gatan, och du behover knappt kasta en blick pa dem sa vinkar dem pa en. Svarar man da med en latt nick eller minsta rorelse pa handleden sa borjar 5-6 st att frenetiskt kicka igang sina motorcyklar. Nastan panikslagna forsoker de skynda sig over gatan for att vara forst framme hos oss. Aven fast vi oftast bara behover 2 eller 3 motorcyklar sa brukar vi bli erbjudna 6 st.
Nakenchock i Afrikat
More of Africa
Rafting pa Nilen
Nagot lugnare vattenaktiviteter pa Lake Bunyonyi...
Och har foll alla ur utom Master Spoon!
Bananol in thaaa Kongo
Mongolid pa New Mongo Hotel....??
Toalett you say?
Efter en dags slappande gjorde vi kraftanstrangningen att bestalla room service... (fast jag var magsjuk och sauron hade biverkningar fran malariatabletterna sa vi fortjanade faktiskt vila.. mmmm)
Sedvanlig publik...
This is Africa
Svettig och besvarlig i Jinja...
Tobias....
Ndere Troupe
Glada pa bananol?!
Rusumu Falls, pa gransen mellan Rwanda och Tanzania! (Sauron sprang over bron)
Simba
Tembo
Geopard(eller leopard vem fan kommer ihag skillnaden) pa jakt.. stackars zebra...
Massmord & SJ
Sa.. helt arligt. Jag fattar inte varfor ni klagar pa SJ i Sverige. SJ ar gudar! Man blir inte torr i halsen och ogonen av rott damm nar man aker med dem.. Det avgar oftast i tid och kommer darmed oftast fram i tid.. Inte "vi vantar tva och en halv timme sa bussen blir full" Man adrar sig inte whiplashskador efter alldeles for hog hastighet i kombination med hal i vagbanan.. Kort sagt! Sluta gnall pa SJ ni har ingen aning om hur bra ni har det.. om ni fortfarande tvivlar kan ni juh leta er fram till inlagget om snokaos och SJ som jag skrev nagon gang i varas..
Gardagens bussresa gick trots allt bra.. Det utspelade sig ungefar sa har:
Sauron sitter tillbakalutad, blundar och mimar nagonting tyst..
Mr Bobo: Va fan gor Sauron?
Spoon: Jag tror hon ber till Gud...
Trots att Sarah trodde vi skulle do konstant i 12 timmar sa overlevde vi aven denna bussresa. Val framme firade vi med forsta malet mat for gardagen och en valfortjanad ol! Idag tittar vi runt lite i Arusha, och tar det allmant lugnt som vanligt. Har lagom ont i kroppen efter gardagens bussaventyr. Sarah som ar mastare pa att sova lange hatar mig som vaknar kl 6 pa morgonen och vill ga upp..
Rwanda var juh inte ett jattespannande land, mycket pga av hur vi blev bemotta. Annars sa far man juh bara gratulera landet for att ha kommit sa pass langt som de har sedan massmorden 1994. Det ar det mest utvecklade landet vi besokt i Ostafrika. Till exempel sa ar det lag pa att boda bodas maste ha hjalm och inte mer an en passagerare. Till skillnad ifran Uganda dar vi akte alla tre pa samma boda utan hjalm.
Vi spenderade som sagt nagra dagar i Ginsenyi, som ar lite av badstallet i Rwanda. En fin strand vid Lake Kivu. Dock lite laskigt for det kan ske limnic eruptions dar. Vilket innebar att gas trycks upp och alla som ar i narheten dor och man hinner inte gora nagot. Detta har hant tva ganger forut i Afrika, ena gangen i Kamerun. Men som ni marker lever vi fortfarande.
Ginsenyi var aven bra for fruktmarknaden var helt underbar. For 9 svenska kronor sa kopte vi en ananas, fyra passionsfrukt, fyra tomater, 14 morotter och en gurka.. Vem gillar inte dem priserna?
I Kigali sa gjorde vi inte mycket mer an o besokte Kigali Memorial Center vilket var en mycket skrammande upplevelse. En valdigt grafisk och detaljerad beskrivning pa hur det gick till under massmordet 1994. Det flesta som dog blev ihjalhackade med machetes, drankta i septic tanks, skjutna eller misshandlade. Familjemedlemmar tvingades skjuta varandra. Barn tvingades att se pa nar deras modrar valdtogs, och foraldrar att se pa nar deras barn mordades. Pa 100 dagar mordades 1 miljon tutsi utan att omvarlden gjorde nagonting. Foradare mordades ocksa. Tex. kvinnor eller man som var gifta med en tutsi, som arbetade med en, som skyddade dem.
For att se till att tutsi inte skulle spridas vidare och helt utplanas ifran jorden sa gick dem hardast at kvinnor och barn. Dem sag till att HIV-smittade man valdtog kvinnor sa att de skulle bli sjuka och tillslut do. Under de har 100 dagarna valdtogs 500 000 kvinnor, och omvarlden sag fortfarande bara pa.. Det ar helt javla sjukt for att saga det pa ren svenska! Besokte gjorde verkligen intryck pa oss alla tre.. Man blev illamaende, omskakad och chockerad over vilken skrack de maste ha levt under.
Nu ar det dags for lunch i paradiset...!
Gardagens bussresa gick trots allt bra.. Det utspelade sig ungefar sa har:
Sauron sitter tillbakalutad, blundar och mimar nagonting tyst..
Mr Bobo: Va fan gor Sauron?
Spoon: Jag tror hon ber till Gud...
Trots att Sarah trodde vi skulle do konstant i 12 timmar sa overlevde vi aven denna bussresa. Val framme firade vi med forsta malet mat for gardagen och en valfortjanad ol! Idag tittar vi runt lite i Arusha, och tar det allmant lugnt som vanligt. Har lagom ont i kroppen efter gardagens bussaventyr. Sarah som ar mastare pa att sova lange hatar mig som vaknar kl 6 pa morgonen och vill ga upp..
Rwanda var juh inte ett jattespannande land, mycket pga av hur vi blev bemotta. Annars sa far man juh bara gratulera landet for att ha kommit sa pass langt som de har sedan massmorden 1994. Det ar det mest utvecklade landet vi besokt i Ostafrika. Till exempel sa ar det lag pa att boda bodas maste ha hjalm och inte mer an en passagerare. Till skillnad ifran Uganda dar vi akte alla tre pa samma boda utan hjalm.
Vi spenderade som sagt nagra dagar i Ginsenyi, som ar lite av badstallet i Rwanda. En fin strand vid Lake Kivu. Dock lite laskigt for det kan ske limnic eruptions dar. Vilket innebar att gas trycks upp och alla som ar i narheten dor och man hinner inte gora nagot. Detta har hant tva ganger forut i Afrika, ena gangen i Kamerun. Men som ni marker lever vi fortfarande.
Ginsenyi var aven bra for fruktmarknaden var helt underbar. For 9 svenska kronor sa kopte vi en ananas, fyra passionsfrukt, fyra tomater, 14 morotter och en gurka.. Vem gillar inte dem priserna?
I Kigali sa gjorde vi inte mycket mer an o besokte Kigali Memorial Center vilket var en mycket skrammande upplevelse. En valdigt grafisk och detaljerad beskrivning pa hur det gick till under massmordet 1994. Det flesta som dog blev ihjalhackade med machetes, drankta i septic tanks, skjutna eller misshandlade. Familjemedlemmar tvingades skjuta varandra. Barn tvingades att se pa nar deras modrar valdtogs, och foraldrar att se pa nar deras barn mordades. Pa 100 dagar mordades 1 miljon tutsi utan att omvarlden gjorde nagonting. Foradare mordades ocksa. Tex. kvinnor eller man som var gifta med en tutsi, som arbetade med en, som skyddade dem.
For att se till att tutsi inte skulle spridas vidare och helt utplanas ifran jorden sa gick dem hardast at kvinnor och barn. Dem sag till att HIV-smittade man valdtog kvinnor sa att de skulle bli sjuka och tillslut do. Under de har 100 dagarna valdtogs 500 000 kvinnor, och omvarlden sag fortfarande bara pa.. Det ar helt javla sjukt for att saga det pa ren svenska! Besokte gjorde verkligen intryck pa oss alla tre.. Man blev illamaende, omskakad och chockerad over vilken skrack de maste ha levt under.
Nu ar det dags for lunch i paradiset...!
Dabaab
Sa tva spanska lakare fran lakare utan granser blir kidnappade ifran Dabaab, flyktinglagret i norra Kenya. Deras kenyanska chauffor blir skjuten.. och ingen bryr sig. Men Lakare utan Granser bestammer sig for att ta bort allt utom det livsuppehallande i Dabaab... och valdigt snabbt lyckades de somaliska extremisterna med vad de ville.. usch!
Edit: Mr Bobo's sexdrom
BTW!! Angaende Saurons drom haromnatten, det var man som Mr Bobo hade roligt med... Inte kvinnor!
Imorn hoppas vi pa att aka vidare emot Arusha, jag ar lite piggare idag och har iaf kunnat ata lite ackligt ris. Hoppas vi kommer ivag imorn och att allt gar bra. Bussresan tar 12 timmar sa det lar inte bli varldens skonaste dag..
BTW we got a suprise for you....
Imorn hoppas vi pa att aka vidare emot Arusha, jag ar lite piggare idag och har iaf kunnat ata lite ackligt ris. Hoppas vi kommer ivag imorn och att allt gar bra. Bussresan tar 12 timmar sa det lar inte bli varldens skonaste dag..
BTW we got a suprise for you....
Mr Bobo's snuskiga fantasier
Jag glomde skriva en sak... Tobias hade gruppsex med en massa negrer i natt... I Saurons drom! Hon vart inte gladar!!
Malaria, kolera eller kanske hepatit?
Jaja, det blev ett kort aventyr i Rwanda for helt arligt, landet ar inte sarskilt spannande..
Har bott pa lite konstiga stallen sedan sist och darfor har det inte blivit nagon klok blogg. I tisdags akte vi over gransen fran Rwanda till Tanzania. Samtidigt blev jag magsjuk(bra avslutning pa ett kasst land) och harvarit det sedan dess. Allt jag atit kommer ut fran bada hallen om man sager sa och sedan dess har jag levt pa Mariekex och Digistive. Inte den bastaste uppvarmningen infor Kilimanjaro om man sager sa.
Nar vi kommit over till Tanzania akte vi till en liten skitby, Benako. Dar spenderade vi natten med sedvanlig huktoa (inte kul nar man ar sjuk!) Dagen efter fick vi tag pa en taxi som skulle kora oss till Kahama, fyra timmar pa grusvagar med en smatt galen chauffor som korde som en bladare! Sauron var radd och Spoonie sov! Framme i Kahama visar det sig att det ar en valdigt liten stad, brun och dammig som resten av Afrikas smastader. Mitt i allt star ett stort fint hotell. Verkligen helkonstig kansla. Vi bestammer oss att bo dar iaf, en magsjuk Spoon vill sova gott sa vi betalar 50kr var for ett stort dubbelrum, med stora dubbelsangar, tv och balkong. Kanns helsjukt att ga ut pa balkongen och se ner pa alla lerhyddor dock, jag haller mig inomhus.
Rwanda var inte alls en trevlig upplevelse. Manniskorna var alldeles for lika fransmannen, otrevliga rent ut sagt. Vi blev pekade pa, skrattade at, hanade rent ut sagt.. Man kande sig inte direkt valkommen och det resulterade juh i att vi bara spenderade en vecka dar.
Dagarna med sjukling har vi spenderat pa hotellrummet. Ser lite CNN (har full koll pa vilken vaderlek ni har dar hemma) sett daliga afrikanska tv-serier och aven tittat pa en mycket intressant muslimsk kanal som visar pilgrimsvandringen. Massvis med folk som gar runt runt runt medans det ar boneutrop i bakgrunden. Det ar sjukligt hur lange man kan titta pa det utan att trottna, ni skulle bara veta!
Orkar inte skriva mer sa de far bli en uppdatering om vad vi gjorde i Rwanda lite senare.. Om jag inte blir frisk till pa sondag sa kommer Tobias avliva mig har han meddelat, sa om ni inte hor nagot mer sa vet ni varfor...
Har bott pa lite konstiga stallen sedan sist och darfor har det inte blivit nagon klok blogg. I tisdags akte vi over gransen fran Rwanda till Tanzania. Samtidigt blev jag magsjuk(bra avslutning pa ett kasst land) och harvarit det sedan dess. Allt jag atit kommer ut fran bada hallen om man sager sa och sedan dess har jag levt pa Mariekex och Digistive. Inte den bastaste uppvarmningen infor Kilimanjaro om man sager sa.
Nar vi kommit over till Tanzania akte vi till en liten skitby, Benako. Dar spenderade vi natten med sedvanlig huktoa (inte kul nar man ar sjuk!) Dagen efter fick vi tag pa en taxi som skulle kora oss till Kahama, fyra timmar pa grusvagar med en smatt galen chauffor som korde som en bladare! Sauron var radd och Spoonie sov! Framme i Kahama visar det sig att det ar en valdigt liten stad, brun och dammig som resten av Afrikas smastader. Mitt i allt star ett stort fint hotell. Verkligen helkonstig kansla. Vi bestammer oss att bo dar iaf, en magsjuk Spoon vill sova gott sa vi betalar 50kr var for ett stort dubbelrum, med stora dubbelsangar, tv och balkong. Kanns helsjukt att ga ut pa balkongen och se ner pa alla lerhyddor dock, jag haller mig inomhus.
Rwanda var inte alls en trevlig upplevelse. Manniskorna var alldeles for lika fransmannen, otrevliga rent ut sagt. Vi blev pekade pa, skrattade at, hanade rent ut sagt.. Man kande sig inte direkt valkommen och det resulterade juh i att vi bara spenderade en vecka dar.
Dagarna med sjukling har vi spenderat pa hotellrummet. Ser lite CNN (har full koll pa vilken vaderlek ni har dar hemma) sett daliga afrikanska tv-serier och aven tittat pa en mycket intressant muslimsk kanal som visar pilgrimsvandringen. Massvis med folk som gar runt runt runt medans det ar boneutrop i bakgrunden. Det ar sjukligt hur lange man kan titta pa det utan att trottna, ni skulle bara veta!
Orkar inte skriva mer sa de far bli en uppdatering om vad vi gjorde i Rwanda lite senare.. Om jag inte blir frisk till pa sondag sa kommer Tobias avliva mig har han meddelat, sa om ni inte hor nagot mer sa vet ni varfor...
Sick n tired
Just nu avskyr jag Afrika! Jag avskyr alla som stirrar pa oss nar vi kommer, som skriker efter oss, som skrattar at oss och pekar pa oss. Jag hatar deras ociviliserade satt nar de beter sig som om vi tre ar dem enda tre vitingarna i hela javla Afrika.
Idag anlande vi till Kigali efter tre timmar pa buss. De forsta som hander ar att en kille kommer springande forbi oss, efter honom kommer en mycket langre och storre man. Han sliter tag i den mindre killen och slar till honom over ansiktet. Det later over hela parkeringen. Killen forsoker skydda sig och springa darifran sa de forsvinner bort. Forvirrade borjar vi ga mot ett stalle och ata. Nar vi kommit 20 meter ser vi en stor folksamling, killen som blev slagen ligger i mitten, med poliser och vakter runt omkring.. Den ackliga stora fula gubben slar honom blodig och det rinner blod fran hela hans ansikte.. och ingen gor nagot. Killen ser nu helt demolerad ut i ansiktet och vakterna och poliserna bara ser pa. Bryr sig inte, och inte gor nagon annan det heller och just da hatar jag dem for det. Vill bara ga fram och banka vett i dem allihopa...
Idag anlande vi till Kigali efter tre timmar pa buss. De forsta som hander ar att en kille kommer springande forbi oss, efter honom kommer en mycket langre och storre man. Han sliter tag i den mindre killen och slar till honom over ansiktet. Det later over hela parkeringen. Killen forsoker skydda sig och springa darifran sa de forsvinner bort. Forvirrade borjar vi ga mot ett stalle och ata. Nar vi kommit 20 meter ser vi en stor folksamling, killen som blev slagen ligger i mitten, med poliser och vakter runt omkring.. Den ackliga stora fula gubben slar honom blodig och det rinner blod fran hela hans ansikte.. och ingen gor nagot. Killen ser nu helt demolerad ut i ansiktet och vakterna och poliserna bara ser pa. Bryr sig inte, och inte gor nagon annan det heller och just da hatar jag dem for det. Vill bara ga fram och banka vett i dem allihopa...
Bananol i Kongo
Vinden blaser i mitt har och jag tanker vilken dum ide det ar att aka motorcykel i leggings och skjorta: Den ugandiska landsbygden susar forbi och det ar som vanligt lika vackert. Vi ar pa vag till Demokratiska Republiken Kongo: Pa varsin boda boda aker vi de 12 km mellan Kisoro och gransen vid Bunagana, nagot de flesta skulle avrada oss fran att gora: Framme vid gransen visar vi oss snallt for gransvakten medans var guide Arthur ger honom en muta. Detta innebar att vi slapp betala ett visa till Kongo och ytterliggare ett till Uganda pa tillbakavagen. Kongo ar det mest korrumperade land i Afrika sa har kan allt kopas for pengar.
Vagen till marknaden ar lerig pga allt regn sa vi tar oss fram pa stenar i de nybildade floderna. Aven fast vi bara rest 12 km sa marker man stor skillnad. Kvinnorna bar fargglada klader och alla verkar mycket vanligare, gladare. De flesta som ser oss ler och halsar glatt. Vi blir sa klart utstirrade som vanligt men de ser inte lika arga ut som de brukar: Arthur tar med oss for att smaka bananol. Vi gar in i ett litet skjul som stinker av fylla och slar oss ned bredvid de halvfulla mannen. Direkt ifran dunken haller de upp en flaska till oss och forser oss med ett sugror. Det smakar precis som gotlandsdricku, fast med en touch av banan. Precis som dricku kan alkoholhalten bli ganska hog sa vi provsmakar bara och gar sedan vidare till en lokal pub. Dar provar vi nasta alkoholhaltiga dryck/ Dar blir det en buteljerad kongolesisk ol, Primus. 72 cl senare funderar jag hur min blasa skall klara av detta. Vi gar tillbaka til marknaden och sicksackar oss fram mellan frukt, kott och ammande kvinnor. Det kanns lite halvkonstigt att sta och diskutera priset pa tyg med forsaljerskans tutte i vadret. Vid nasta olpaus far vi en ny van. En sluddrande hog och full gubbe/ Arthur berattar att manga roker pa i Kongo. En civilkladd kvinnlig polis far syn pa oss och borjar tjafsa med Arthur. Han erbjuder henne en ol for att inte braka med oss, det slutade med att han fick kopa ol till alla hennes vanner ocksa.
Vi har funderat hur toaletterna ser ut i afrikanska hushall och det fick vi snart svar pa. Over ett uppgravt hal hade de lagt lite brader som de gjort ett minimalt hal i. Snacka om prestationsangest att traffa halet! Pa vagen tillbaka hamtade vi forst vara pass pa den kongolesiska sidan sedan gick vi till den ugandiska for att visa att vi overlevt. Bilresan hem var ryckig och obekvam, det visade sig att foraren inte var helt nykter..
Nu har vi vinkat hejda till Uganda och befinner oss i Rwanda, Ginsenyi for att vara helt korrekt. Tangentbordet suger rov darfor orkar ja inte skriva mer och ber i forvag om ursakt for alla stavfel som tangentbordet orsakat mig...
Vagen till marknaden ar lerig pga allt regn sa vi tar oss fram pa stenar i de nybildade floderna. Aven fast vi bara rest 12 km sa marker man stor skillnad. Kvinnorna bar fargglada klader och alla verkar mycket vanligare, gladare. De flesta som ser oss ler och halsar glatt. Vi blir sa klart utstirrade som vanligt men de ser inte lika arga ut som de brukar: Arthur tar med oss for att smaka bananol. Vi gar in i ett litet skjul som stinker av fylla och slar oss ned bredvid de halvfulla mannen. Direkt ifran dunken haller de upp en flaska till oss och forser oss med ett sugror. Det smakar precis som gotlandsdricku, fast med en touch av banan. Precis som dricku kan alkoholhalten bli ganska hog sa vi provsmakar bara och gar sedan vidare till en lokal pub. Dar provar vi nasta alkoholhaltiga dryck/ Dar blir det en buteljerad kongolesisk ol, Primus. 72 cl senare funderar jag hur min blasa skall klara av detta. Vi gar tillbaka til marknaden och sicksackar oss fram mellan frukt, kott och ammande kvinnor. Det kanns lite halvkonstigt att sta och diskutera priset pa tyg med forsaljerskans tutte i vadret. Vid nasta olpaus far vi en ny van. En sluddrande hog och full gubbe/ Arthur berattar att manga roker pa i Kongo. En civilkladd kvinnlig polis far syn pa oss och borjar tjafsa med Arthur. Han erbjuder henne en ol for att inte braka med oss, det slutade med att han fick kopa ol till alla hennes vanner ocksa.
Vi har funderat hur toaletterna ser ut i afrikanska hushall och det fick vi snart svar pa. Over ett uppgravt hal hade de lagt lite brader som de gjort ett minimalt hal i. Snacka om prestationsangest att traffa halet! Pa vagen tillbaka hamtade vi forst vara pass pa den kongolesiska sidan sedan gick vi till den ugandiska for att visa att vi overlevt. Bilresan hem var ryckig och obekvam, det visade sig att foraren inte var helt nykter..
Nu har vi vinkat hejda till Uganda och befinner oss i Rwanda, Ginsenyi for att vara helt korrekt. Tangentbordet suger rov darfor orkar ja inte skriva mer och ber i forvag om ursakt for alla stavfel som tangentbordet orsakat mig...
Trekking gorillas in Bwindi
05:00 vaknar jag av ett irriterande ljud. Stanger trott av mobilen och vander mig for att somna om nar jag kommer pa anledningen till den tidiga vackningen. Vi ska juh trekka gorillor idag. Kliver upp och petar i mig en banan och en HobNob, det far duga som frukost sa lange. Tva timmars bilresa ar det ut till Bwindi. Fordelen att aka nar solen annu inte gatt upp ar att man inte ser stupen...
Val framme vid Bwindi Impenetrable National Park kopte vi vara permits och delades in i grupper. Lite schyst for vi tre fick en familj pa 20 gorillor att trekka tillsammans med en guide och en vakt bevapnad med en AK-47:a. Vi satter oss i bilen och aker ytterliggare 12 km pa annu smalare och lerigare vagar tills vi nar var utgangspunkt. Vi far varsin gastav och vandringen borjar strax innan kl 10. Det blir en jobbig start. Bergen vi skall uppfor ar branta och desto langre upp vi kommer desto lerigare blir det. Vi tvingas stanna en del eftersom Sauron inte orkar och tanken slar mig: Hur fan ska vi klara Kili om tre veckor? Svetten tranger fram och jag kranglar mig ur tjocktrojan. Jag fragar guiden hur langt bort gorillorna ar och hon tror att vi kommer vandra i cirka atta timmar totalt. Tyst hoppas jag for mig sjalv att det inte ar lika brant hela vagen. Jag tittar pa den vackra utsikten, Kongo & Rwanda's vulkanberg syns en bit bort inbaddade i vita fluffiga moln. Svetten droppar av oss och min rygg ar helt dyngsur. Klockan ar inte mycket och solen steker redan. Vi kampar oss upp och ner for de leriga kullarna i nagra timmar till. Det ar brant och snarigt och inte helt enkelt att ta sig fram utan att halka. Guiden visar oss spar efter skogselefanter och ganska snart sag vi stora hogar med elefantbajs overallt. Enligt vakten ar dem ganska aggressiva sa mig gjorde det inget att vi inte motte dem..
Varje morgon gar tva trekkare ut for att leta upp vart gorillorna vandrat under natten och dessa tva motte vi upp langt in i regnskogen. Vi borjade nu vandringen genom tat djungel, trekkarna hogg fram en tunnel at oss att ga i med sina machetes. Vi snavades oss fram, nerfor en brant och kampade for att inte ramla. Helt plotsligt brots tysatnaden av ett hogt skrik. Var forsta reaktion var att vanda oss om och borja springa. Trekkarna verkade tanka samma sak. Men det ar ett Big NO NO! Om gorillorna kommer emot oss ska vi huka oss ner och blunda. Lattare sagt an gjort! Trekkarna fortsatte att hugga sig fram genom skogen och vi var nu omringade av gorillafamiljen.
Bwindi ar en tat och snarig regnskog sa sikten ar inte lang. Vi hor flera gorillor som skriker till nar trekkarna kommer for nara. Sauron och Mr Bobo har lite mer respekt for skogens stora primater sa de haller sig pa behorigt avstand medans jag ar trekkarna hack i hal for att fa bra sikt. Djupt inne i en tat buske satt en gigantisk silverback, gruppens ledare. Han rot till och vi holl pa att ramla baklanges. Han tittade rakt pa oss med sina stora ogon. Han vande sig om och blottade sin stora hariga ryggtavla innan han gick ivaga pa alla fyra. Adrenalinet pumpade for fullt runt i kroppen vid det har laget. Tva gorillaungar svingade sig runt i traden, lekte och visade upp sig for oss. Inte lika skrackinjagande som deras storre familjemedlemmar. I tunna lianer hangde dem och slog sig for brostet, imiterandes en silverback. Sedan kom regnet vilket innebar att de tog skydd i buskarna. Vi var inte nojda an sa vi vantade ut regnet och fortsatte jakten efter jordens storsta primater. Vi fick syn pa en blackback i en buske och jag och trekkarna gick valdigt nara. Egentligen far man inte ga narmare an sju meter men vi stod pa kanske 3-4 meters avstand. De fortsatte hugga ner blad och grenar for att forbattra sikten och plotsligt horde vi det skrackinjagande skriket fran tva olika stallen valdigt nara oss. Vakten drog mig snabbt bakat en meter sa att ett trad skiljde mig fran gorillan. Nu satt blackbacken inte sa skymd langre och en bit bort satt silverbacken med tva ungar. Jag gick fram til en av trekkarna och stod nu oga mot oga med blackbacken. Det fann inte langre nagot trad eller nagra buskar emellan oss. Fyra fem meter framfor mig satt han och tittade bestamt pa oss. (Sauron och Mr Bobo holl sig fortfarande 5-6 meter bakom mig av radsla) Vackert, gigantiskt, magnifikt men samtidigt skrackinjagande. Vilket imponerande djur! Efter en stund blev han uttrakad, stallde sig pa alla fgyra och gick sin vag.
Vi var nojda sa vi borjade vandringen tillbaka. Tjugo over fyra hade vi tagit oss ner igen. Inte helt enkel vandring, nerat i regn och lera. Mina McKinley-vandringskangor sag inte langre nya ut utan var nu svarta av lera. Tva timmars bil tillbaka var inte jattekul nar vagen forvandlats till lervalling av regnet. (Tank er att sladda igenom lera med ett 300-meters stup pa sidan.. Inte helt bekvamt. Men vi kom hem, i samma skick som vi akte. Om an lite trottare, lite skitigare och tonvis liter svett fattigare. Men otroligt nojda. Ladet huvudet pa kudden innan klockan slagit 20:00 och somnade snabbt. Vaknade runt nio av ett helvetiskt askvader, regnet hallde ner och blixtrarna kom nastan varannan sekund. Orkade inte engagera mig sa jag somnade snabbt om... Vilken dag!
Val framme vid Bwindi Impenetrable National Park kopte vi vara permits och delades in i grupper. Lite schyst for vi tre fick en familj pa 20 gorillor att trekka tillsammans med en guide och en vakt bevapnad med en AK-47:a. Vi satter oss i bilen och aker ytterliggare 12 km pa annu smalare och lerigare vagar tills vi nar var utgangspunkt. Vi far varsin gastav och vandringen borjar strax innan kl 10. Det blir en jobbig start. Bergen vi skall uppfor ar branta och desto langre upp vi kommer desto lerigare blir det. Vi tvingas stanna en del eftersom Sauron inte orkar och tanken slar mig: Hur fan ska vi klara Kili om tre veckor? Svetten tranger fram och jag kranglar mig ur tjocktrojan. Jag fragar guiden hur langt bort gorillorna ar och hon tror att vi kommer vandra i cirka atta timmar totalt. Tyst hoppas jag for mig sjalv att det inte ar lika brant hela vagen. Jag tittar pa den vackra utsikten, Kongo & Rwanda's vulkanberg syns en bit bort inbaddade i vita fluffiga moln. Svetten droppar av oss och min rygg ar helt dyngsur. Klockan ar inte mycket och solen steker redan. Vi kampar oss upp och ner for de leriga kullarna i nagra timmar till. Det ar brant och snarigt och inte helt enkelt att ta sig fram utan att halka. Guiden visar oss spar efter skogselefanter och ganska snart sag vi stora hogar med elefantbajs overallt. Enligt vakten ar dem ganska aggressiva sa mig gjorde det inget att vi inte motte dem..
Varje morgon gar tva trekkare ut for att leta upp vart gorillorna vandrat under natten och dessa tva motte vi upp langt in i regnskogen. Vi borjade nu vandringen genom tat djungel, trekkarna hogg fram en tunnel at oss att ga i med sina machetes. Vi snavades oss fram, nerfor en brant och kampade for att inte ramla. Helt plotsligt brots tysatnaden av ett hogt skrik. Var forsta reaktion var att vanda oss om och borja springa. Trekkarna verkade tanka samma sak. Men det ar ett Big NO NO! Om gorillorna kommer emot oss ska vi huka oss ner och blunda. Lattare sagt an gjort! Trekkarna fortsatte att hugga sig fram genom skogen och vi var nu omringade av gorillafamiljen.
Bwindi ar en tat och snarig regnskog sa sikten ar inte lang. Vi hor flera gorillor som skriker till nar trekkarna kommer for nara. Sauron och Mr Bobo har lite mer respekt for skogens stora primater sa de haller sig pa behorigt avstand medans jag ar trekkarna hack i hal for att fa bra sikt. Djupt inne i en tat buske satt en gigantisk silverback, gruppens ledare. Han rot till och vi holl pa att ramla baklanges. Han tittade rakt pa oss med sina stora ogon. Han vande sig om och blottade sin stora hariga ryggtavla innan han gick ivaga pa alla fyra. Adrenalinet pumpade for fullt runt i kroppen vid det har laget. Tva gorillaungar svingade sig runt i traden, lekte och visade upp sig for oss. Inte lika skrackinjagande som deras storre familjemedlemmar. I tunna lianer hangde dem och slog sig for brostet, imiterandes en silverback. Sedan kom regnet vilket innebar att de tog skydd i buskarna. Vi var inte nojda an sa vi vantade ut regnet och fortsatte jakten efter jordens storsta primater. Vi fick syn pa en blackback i en buske och jag och trekkarna gick valdigt nara. Egentligen far man inte ga narmare an sju meter men vi stod pa kanske 3-4 meters avstand. De fortsatte hugga ner blad och grenar for att forbattra sikten och plotsligt horde vi det skrackinjagande skriket fran tva olika stallen valdigt nara oss. Vakten drog mig snabbt bakat en meter sa att ett trad skiljde mig fran gorillan. Nu satt blackbacken inte sa skymd langre och en bit bort satt silverbacken med tva ungar. Jag gick fram til en av trekkarna och stod nu oga mot oga med blackbacken. Det fann inte langre nagot trad eller nagra buskar emellan oss. Fyra fem meter framfor mig satt han och tittade bestamt pa oss. (Sauron och Mr Bobo holl sig fortfarande 5-6 meter bakom mig av radsla) Vackert, gigantiskt, magnifikt men samtidigt skrackinjagande. Vilket imponerande djur! Efter en stund blev han uttrakad, stallde sig pa alla fgyra och gick sin vag.
Vi var nojda sa vi borjade vandringen tillbaka. Tjugo over fyra hade vi tagit oss ner igen. Inte helt enkel vandring, nerat i regn och lera. Mina McKinley-vandringskangor sag inte langre nya ut utan var nu svarta av lera. Tva timmars bil tillbaka var inte jattekul nar vagen forvandlats till lervalling av regnet. (Tank er att sladda igenom lera med ett 300-meters stup pa sidan.. Inte helt bekvamt. Men vi kom hem, i samma skick som vi akte. Om an lite trottare, lite skitigare och tonvis liter svett fattigare. Men otroligt nojda. Ladet huvudet pa kudden innan klockan slagit 20:00 och somnade snabbt. Vaknade runt nio av ett helvetiskt askvader, regnet hallde ner och blixtrarna kom nastan varannan sekund. Orkade inte engagera mig sa jag somnade snabbt om... Vilken dag!
Under stromavbrott i Kisoro
Sa Master Spoon haller pa att bli lite smatt galen pa detta muzungo.. Man kan inte direkt vara anonym har i Afrika. Vart vi an gar stirrare dem.. Haromdagen slutade en hel skolklass leka och stod bara och stirrade pa oss genom staketet. En gammal tant lutade sig emot sin vandringskapp med hakan och bara stannade och glodde. Kvinnor pa vag till marknaden med diverse prylar pa huvudet avbrot sin promenad for nagra minuters stirr pa vitingarna i stan.. De som inte avbryter sina sysselsattningar skriker muzungo eller liknande efter oss... Man kan lungt saga att det inte ar alla dagar som man ar upplagd for att leka cirkusdjur.. Vi borde borja ta betalat for att glo pa oss, vi skulle bli miljonarer pa nolltid!
Barnhemmet vi var pa igar drivs av en brittisk pastor och finansieras helt av nagon brittisk organistaion.. Det var nyoppnat, fran 2006, sa alla byggnader var annu fina och frascha. Barnen som bodde har var mellan 0-2 ar och hade antingen blivit overgivna eller sa hade deras mammor dott, oftast i barnasang.. Tragiskt. Det kanns sa overkligt nar man far traffa de har barnen som inte har nagonting har i varlden, och som helt lever pa det goda av andra manniskor. Ingen av de som bodde dar var HIV-smittade sa det var juh skont att hora. Kvinnorna som jobbade dar tjanade 60 000 USH i manaden, vilket blir 150 SEK. Att jamfora med ar att en limpa brod kostar cirka 2000 USH, 1,5 liter vatten 1500 och en grillad majskolv 300.. Ni kan sjalva rakna ut att for de pengarna har kvinnorna knappt rad att forsorja sig sjalva, inte mindre en egen familj.. Man forundras hur dem far livet att ga ihop..
Vi har antligen bestamt att vi skall trekka gorillor har i Uganda, redan imorgon faktiskt. Da bar det av emot Bwindi och det ska bli nice hoppas jag. Som tur var ar gorillor juh vegeterianer sa vi har juh inget att oroa oss for ;)
Som svar pa era kommentarer sa har Mama Dangerous aka Mama Peaceful ratt, det var inte overdrivet smart att ge barnen saker fullproppade med socker. Det far vi tanka pa till nasta gang, som tur var ar iaf inte Digestive dem varsta kakorna man kan bjuda sma barn pa!
Syster Yster: Vi vill inte veta att du sitter o myser med vin nar vi sitter i stromavbrott o fryser! Dock njot vi av helgen igar och drack tva ol och spelade kort i askans dunder.
Spoon och Mr Bobo's Mammor: Ja det sliter i vara hjartan av att se hungriga barn, och att veta att man inte kan gora sarskilt mycket. Hur man an vander och vrider sig till problemet kanns det fel. Man vill juh ge dem, samtidigt kan vi juh omojligt ge alla hungriga barn vi moter. Dessutom spar vi pa den jobbiga kulturen dar vi vita ar rika och de svarta ar fattiga.. Sa fort de ser en vit blir det en konstigt ha-kultur dar de forvantar sig att fa nagot, pa grund av var hudfarg.. Aven detta blir fel i slutandan. Jag vet helt arligt inte hur man skall bemota det. Annat an att vi gar pa magkanslan, det enda vi kan gora.
Haromdagen var vi vid banken da vadret fick for sig att bli cp. Pa tva sekunder skiftade molnen farg fran vit till svart, askan borjade dundra och det rent ut sagt pissade ner regn. Gatorna tomdes snabbt pa folk och vi tog skydd under ett tak. Dar stod vi i sakert en timme och vantade pa att regnet skulle latta. Tillslut gav vi upp och sprang ut i regnet alla tre. Skoja inte att afrikanerna skrattade nar tre muzungos kom springande i hallregnet.. Efter cirka en km var vi hemma igen, dyngsura och kalla.. Inte jattemysigt direkt. Det var dessutom stromavbrott som vanligt sa en varm dusch var inte att tanka pa.
Jag har btw fatt se en afrikan som hade brattom for forsta gangen sedan vi kom till Afrika, vilket nu borjar narma sig 6 veckor sedan.. Pa vart motel, Graceland, sa har alla jattebrattom. Maten kommer efter kanske 30-40 minuter istallet fro 1-1,5 timme som vi ar vana att vanta. Maste erkanna att det ar lite ovant att inte behova bestalla maten innan man blir hungrig. Detta har vi gjort forut da vi annars hungrat ihjal i vantan pa maten..
Har jag foresten talat om att vi dopt om kortspelet Neger och President (av uppenbara skal) till Mao och Kines. Vi har insett att de skulle bli en jobbig diskussion om nagon kom fram och undrade vad vi spelade och vi skulle forsoka forklara oss. Av sakerhetsskal ar darfor spelet omdopt!
Mamma du kan hals till mummu att vi ata ordentligt och att vi klar oss varmt! En ny frukostfavorit (Vi har trottnat pa mogligt brod och atit motellets frukost nagra dagar) ar omelett med chapati, dem steker typ ihop det. Valdigt mumsigt tycker Spoon! Du kan aven halse att jag har skick ett nytt kort. Sa vi skota oss vi..!
Barnhemmet vi var pa igar drivs av en brittisk pastor och finansieras helt av nagon brittisk organistaion.. Det var nyoppnat, fran 2006, sa alla byggnader var annu fina och frascha. Barnen som bodde har var mellan 0-2 ar och hade antingen blivit overgivna eller sa hade deras mammor dott, oftast i barnasang.. Tragiskt. Det kanns sa overkligt nar man far traffa de har barnen som inte har nagonting har i varlden, och som helt lever pa det goda av andra manniskor. Ingen av de som bodde dar var HIV-smittade sa det var juh skont att hora. Kvinnorna som jobbade dar tjanade 60 000 USH i manaden, vilket blir 150 SEK. Att jamfora med ar att en limpa brod kostar cirka 2000 USH, 1,5 liter vatten 1500 och en grillad majskolv 300.. Ni kan sjalva rakna ut att for de pengarna har kvinnorna knappt rad att forsorja sig sjalva, inte mindre en egen familj.. Man forundras hur dem far livet att ga ihop..
Vi har antligen bestamt att vi skall trekka gorillor har i Uganda, redan imorgon faktiskt. Da bar det av emot Bwindi och det ska bli nice hoppas jag. Som tur var ar gorillor juh vegeterianer sa vi har juh inget att oroa oss for ;)
Som svar pa era kommentarer sa har Mama Dangerous aka Mama Peaceful ratt, det var inte overdrivet smart att ge barnen saker fullproppade med socker. Det far vi tanka pa till nasta gang, som tur var ar iaf inte Digestive dem varsta kakorna man kan bjuda sma barn pa!
Syster Yster: Vi vill inte veta att du sitter o myser med vin nar vi sitter i stromavbrott o fryser! Dock njot vi av helgen igar och drack tva ol och spelade kort i askans dunder.
Spoon och Mr Bobo's Mammor: Ja det sliter i vara hjartan av att se hungriga barn, och att veta att man inte kan gora sarskilt mycket. Hur man an vander och vrider sig till problemet kanns det fel. Man vill juh ge dem, samtidigt kan vi juh omojligt ge alla hungriga barn vi moter. Dessutom spar vi pa den jobbiga kulturen dar vi vita ar rika och de svarta ar fattiga.. Sa fort de ser en vit blir det en konstigt ha-kultur dar de forvantar sig att fa nagot, pa grund av var hudfarg.. Aven detta blir fel i slutandan. Jag vet helt arligt inte hur man skall bemota det. Annat an att vi gar pa magkanslan, det enda vi kan gora.
Haromdagen var vi vid banken da vadret fick for sig att bli cp. Pa tva sekunder skiftade molnen farg fran vit till svart, askan borjade dundra och det rent ut sagt pissade ner regn. Gatorna tomdes snabbt pa folk och vi tog skydd under ett tak. Dar stod vi i sakert en timme och vantade pa att regnet skulle latta. Tillslut gav vi upp och sprang ut i regnet alla tre. Skoja inte att afrikanerna skrattade nar tre muzungos kom springande i hallregnet.. Efter cirka en km var vi hemma igen, dyngsura och kalla.. Inte jattemysigt direkt. Det var dessutom stromavbrott som vanligt sa en varm dusch var inte att tanka pa.
Jag har btw fatt se en afrikan som hade brattom for forsta gangen sedan vi kom till Afrika, vilket nu borjar narma sig 6 veckor sedan.. Pa vart motel, Graceland, sa har alla jattebrattom. Maten kommer efter kanske 30-40 minuter istallet fro 1-1,5 timme som vi ar vana att vanta. Maste erkanna att det ar lite ovant att inte behova bestalla maten innan man blir hungrig. Detta har vi gjort forut da vi annars hungrat ihjal i vantan pa maten..
Har jag foresten talat om att vi dopt om kortspelet Neger och President (av uppenbara skal) till Mao och Kines. Vi har insett att de skulle bli en jobbig diskussion om nagon kom fram och undrade vad vi spelade och vi skulle forsoka forklara oss. Av sakerhetsskal ar darfor spelet omdopt!
Mamma du kan hals till mummu att vi ata ordentligt och att vi klar oss varmt! En ny frukostfavorit (Vi har trottnat pa mogligt brod och atit motellets frukost nagra dagar) ar omelett med chapati, dem steker typ ihop det. Valdigt mumsigt tycker Spoon! Du kan aven halse att jag har skick ett nytt kort. Sa vi skota oss vi..!
