The Newyorker

Ibland önskar jag att jag vore barn igen. Livet är så lätt då. De största bekymmer man här är vem som snott spaden i sandlådan. Vilken bekymmerslös värld det är. Man behöver inte göra något själv och får allt serverat. Maten står på bordet, kläderna ligger alltid nytvättade i byrålådan och efter vilda lekar är det någon annan som städar undan i ens rum. Herregud, man slipper till och med att torka sig i rumpan själv efter ett toalettbesök! Hur skönt vore inte det, bara sätta sig ner, skrika på hjälp när man är klar, sedan är det fixat. Verkligen en värld där Hakuna Matata är sanning.

På senare tid har jag umgåtts en hel del med min yngre kusin. Jag kände att jag som äldre förebild skulle lära henne ”allt jag kan”. En dag efter skolan när vi var på väg hemåt försökte jag därför förklara varför det är bra att dricka mjölk varje dag. Efter en ingående förklaring att det finns ett ämne i mjölken, kalcium, som tas upp av kroppen och sedan bygger upp ett starkt och friskt skelett så var hon tyst en stund. Sedan tittade hon upp på mig med sin stora blå och sa eftertänksamt:

”Har träd också skelett?”

”Nej, inte riktigt på samma sätt som vi människor, svarade jag.”

”Jaha, men hur är det med staket då?”

Mitt försök till att lära ut min visdom hade visst inte gått riktigt så bra som jag tänkt mig, Jag insåg då en 6-årings begränsningar och avbröt min förklaring om att allt är uppbyggt av celler. Vibbarna av ointresse var inte direkt svårtydliga om man säger så. Jag känner mig lite som en gammal tant som tycker att ”allt var bättre förr.” Onekligen var min generation mer lätt stimulerad än den som växer upp nu. När jag var liten var jag glad varje gång det dök ner en ny Bamse-tidning i postlådan. Numera ser jag mig omkring och inser att de flesta ungar har en egen TV, dator och mobil, ändå är missnöjet stort. Lite skrämmande när ett barn prioriterar elektroniska ting högre än vad jag gör. Vilken snevriden värld vi är på väg in i. Skrämmande!

Vill ni vara med och förändra Sveriges framtid? Mattransporter är en stor anledning till att växthuseffekten ökar och då kan man undra varför större delen av dagens recept bygger på utländska varor? Varje person kan bidra till en minskad växthuseffekt – genom att välja närproducerad mat. Om alla skulle börja tänka mer på vad de lägger i sina matvarukorgar skulle avgasutsläppen kunna minskas drastiskt. Tillsammans kan vi då göra stor skillnad. Det är med detta i bakhuvudet som vi vill ge ut denna bok. Många bäckar små..

En perfekt present till alla, så väl till studenten som till farmor och farfar. Det gröna köket är en kokbok rätt i tiden, för att passa vår mer miljömedvetna levnadsstil. Med recept som är anpassade efter årstiden blir det enkelt att hitta närproducerade varor till sin matlagning. Variationen i boken gör att den passar alla åldrar och att alla hittar sin personliga favorit. Bland sidorna kan du hitta allt från vegetariska och veganska recept till gotländska delikatesser och svensk husmanskost. Populär bland turisterna och perfekt inför sommarsäsongen. Hjälp oss att hjälpa Sverige, för en bättre miljö och en bättre framtid!

Recension ur Gotlands Tidningar

”Det är en kul blandning av recept och ett bra och säkert slitsam arbete utfört av de fyra tjejerna. Och de har förstås praktiserat vartenda recept de bjuder på.”

”Många bra tips och råd hur man tar hänsyn till miljön när man lagar och äter och handlar mat - följer närmare hundra recept. Recept av de mest skilda slag, allt från gotländska specialiteter till svensk vardagsmat, vegetariska, veganska och alla möjliga rätter. Även enkla saker som ugnspannkaka, risgrynsgröt och kroppkakor finns med, men också lammsoppa och lammgryta, kalops och fläskfilé i senaps- och ostsås.”

På torsdag fyller jag 21 ½ år, det ni! På de här 21 ½ åren har jag hunnit med att besök tjugo länder. Jag ligger alltså lite efter om jag har tänkt att besöka ett land per år. Dock har jag planerat att backpacka i Sydamerika så då hinner jag ikapp lite skulle jag tro.

Skulle jag börja skriva en lista över alla länder jag vill besöka skulle den förmodligen aldrig ta slut, i alla fall inte i första taget. Ska jag hinna med alla världens länder innan jag blir senil så måste jag väl dessutom ta fler än ett land per år. Som jag kunnat förstå finnas det 245 stater i världen, sedan hurvida dem är erkända stater av FN osv är väl egentligen ganska oväsentligt. Ja, då har jag alltså 225 stycken kvar att besöka. Om vi säger att jag aktivt orkar resa runt i 50 år till, då bör jag besöka minst 4,5 länder/år för att hinna med. Det är inte helt omöjligt. Att resa en gång i kvartalet är nästan för lite skulle jag vilja påstå. Dessutom är charterresor inget alternativ så mer än 1 land/resa är nästan sjävklart. Nu återstår väl bara egentligen att bestämma vart jag skall börja, eller?

Besökta länder hittills (i bokstavsordning):

Argentina
Australien
Brasilien
Danmark
Finland
Frankrike
Kina
Laos
Lettland
Malaysia
Monaco
Norge
Nya Zeeland
Skottland
Spanien
Sverige
Thailand
Tunisien
Tyskland
USA

Vid Iguazufallen i Argentina

På vandring i smala gränder nära Karthago, Tunisien.

Tour Eiffel, Paris

The Opera House, Sydney Australia

Statue of Liberty, New York USA.

The Great Wall, Beijing Kina

Edingburgh Skottland

Dyka med delfiner vid Kaikoura Nya Zeeland

Bakgatan i Peking, Kina

Jag borde införskaffa sånna här brillor!

Spoonie & Pookie





Sauron och Coach Spoonie! Last dance!

Så trött jag blir på att höra allt evigt gnäll. Det finns då ytterst få människor som kan gå en hel dag utan att gnälla. Se bara på mig, idag har jag inget att klaga på, därför klagar jag över de som klagar. Underligt eller hur! Aldrig är man nöjd, att bara må bra och vara tillfreds med vardagen är inte tillåtet, man måste allt vara lite arg varje dag. Tänk så mycket annat man kunde få gjort om man la energin på något som faktiskt gör en gott.

Det som irriterar mig lite idag är allt gnäll över SL-trafiken. Inställda tåg, fastfrusna växlar, bussar som aldrig håller tiderna. Listan över saker som kan gnällas över kan göras milslång. O ja, funkar allt som det ska, då klagas det över priserna. Min frukost som vanligtvis brukar vara min heliga stund på dagen blev idag allvarligt infekterad av gnället över SL. Visst, på vissa punkter kan jag hålla med. Med tanke på att vi lever i ett land med ett varierat klimat och att det inte hör till ovanlighetens skull att vi får långa, kalla snöfyllda vintrar så borde förberedelserna inför de kommande snömånaderna faktiskt vara lite bättre.  Snöröjningen på spåren kan säkerligen effektiviseras men samtidigt är detta saker som inte går särskilt snabbt. Att utveckla nya system och sätt som underlättar tar tid, och framförallt, kräver stora kapital.

Isen och snön på spåren måste bort innan det blir körbart för tågen och jag kan definitivt säga att jag inte vill ut och åka på några spår som inte är rensade. Därför begriper jag helt ärligt inte allt oj:ande och klagande angående försenade tåg och bussar. Ofta har ingen av oss särskilt bråttom dit vi skall heller, vad är det vi stressar efter så otroligt mycket som gör att livet faller på en halvtimmes försening eller två? Men allvarligt, om vi inte har större problem i Sverige att gnälla över än om försenade tåg så borde vi skatta oss lyckliga. Egentligen borde vi väl enbart vara tacksamma att våra problem inte är större än så? Borde vi inte istället vara tacksamma att vi slipper oroa oss för korruption? Tacksamma eftersom de flesta av oss har mat på bordet varje kväll? Tacksamma för att barnadödligheten i vårt land är väldigt låg och för att sjukdomar som i vissa länder innebär dödlighet i Sverige är lättbotat med subventionerad medicin.

Från och med idag skall jag sluta klaga över all småsaker, för ärligt talat jag har inget att klaga över. Jag har familj och vänner som ställer upp på mig i vått och torrt, jag har ett tak över huvudet, jag har varma kläder att ta på mig på vintern när det är kallt, jag har mat på bordet varje kväll, jag har ett bra jobb och jag har den fantastiska förmånen att få den bästa behandlingen som går att få i Sverige, för en ynka summan av frikortspriset 900 svenska kronor. Jag är ta mig fan tacksam för det jag har, och nu är det slut på allt gnäll om det jag inte har.

I detta kaos lagar vi för tillfället våran mat. Sakta men säkert ser man köket rasa samman för att sedan återuppbyggas och få en ny form. Måste medge att det är nästan lika roligt att riva kök som att "återuppbygga". Haha! Denna helg har vi fått upp en covertapet på väggen, skjutdörren har blivit färdigmålad, den förut sönderslagna väggen har blivit reparerad med en fin gipsskiva och lite annat har blivit målat. Just nu är jag i målartagen och målar allt jag kommer åt, soffor, skohyllor, skåp dörrar. U name it! Pappa är därför i allra högsta hugg precis efter mig och försöker stoppa mig =)

Så här såg det ut för två veckor sedan. Enda som var klart då var taket!

Mousserande vin någon?

Making wraps..

..eller kanske med vita väggar och vitt golv?

Sousse