Back in reality
Då har man varit tillbaka på ön i snart två veckor. Märklig känsla måste jag erkänna! I fyra månader har man njutit av livet och upplevt nya saker varje dag och på två sekunder går livet tillbaka till det normala. De här fyra månaderna har gått alldeles för fort. Man planerar i nästan lika lång tid för en perfekt resa, hitta de billigaste alternativen och för att få uppleva så mycket som möjligt. Väl där, inne i resan, springer tiden bara förbi och helt plötsligt sitter man på planet på väg hem igen. Måste säga att reslusten knappast blivit mindre, skulle kunna slänga ner lite saker i backpackerväskan och sticka nu med en gång. Om det nu inte fanns en massa måsten. Saker som borde göras, som man borde ta tag i. Det sägs att man tar tag i livet då man börjar plugga, planerar sin framtid osv. Vet inte om jag skulle säga att jag håller med. Just nu känner jag ingen motivation att sätta mig i skolbänken igen. Om det beror på att min lust att resa och upptäcka världen är större än motivationen till att plugga, det vet jag inte. Det jag vet är att jag inte vill titta tillbaka på mitt liv och ångra saker jag aldrig gjorde. Att inte ta chansen när jag kan verkar dumt. Egentligen finns det ingenting som binder mig till Gotland, som håller mig kvar här. Finns heller ingen som påstår att det jag måste göra är att plugga i år. Valet är i mina egna händer men fortfarande finns den känslan där. Känslan av att måste eller borde göra si eller så. Dumt!
Jag tror denna resa har förändrat mig.. Till det bättre (om jag får säga vad jag tycker) ! Ser inte längre charmen med ett välbetalt jobb, lyckan kommer inte i lönen dessvärre. Det hade juh dock varit miljoner gånger enklare om det var där i lyckan kom, i lönen. Det svåra är alltså att lista ut min passion här i livet. Vad brinner jag för nu och vad kommer jag brinna för om ytterliggare 40 år? Vad kommer göra mig lycklig om dagarna och vilket yrkesval kommer göra att jag kan somna med ett leende på läpparna varje kväll?
Yet, I dunno.. But I guess I'll figure it out. Somehow, someday!
Jag tror denna resa har förändrat mig.. Till det bättre (om jag får säga vad jag tycker) ! Ser inte längre charmen med ett välbetalt jobb, lyckan kommer inte i lönen dessvärre. Det hade juh dock varit miljoner gånger enklare om det var där i lyckan kom, i lönen. Det svåra är alltså att lista ut min passion här i livet. Vad brinner jag för nu och vad kommer jag brinna för om ytterliggare 40 år? Vad kommer göra mig lycklig om dagarna och vilket yrkesval kommer göra att jag kan somna med ett leende på läpparna varje kväll?
Yet, I dunno.. But I guess I'll figure it out. Somehow, someday!
