Trekking gorillas in Bwindi
05:00 vaknar jag av ett irriterande ljud. Stanger trott av mobilen och vander mig for att somna om nar jag kommer pa anledningen till den tidiga vackningen. Vi ska juh trekka gorillor idag. Kliver upp och petar i mig en banan och en HobNob, det far duga som frukost sa lange. Tva timmars bilresa ar det ut till Bwindi. Fordelen att aka nar solen annu inte gatt upp ar att man inte ser stupen...
Val framme vid Bwindi Impenetrable National Park kopte vi vara permits och delades in i grupper. Lite schyst for vi tre fick en familj pa 20 gorillor att trekka tillsammans med en guide och en vakt bevapnad med en AK-47:a. Vi satter oss i bilen och aker ytterliggare 12 km pa annu smalare och lerigare vagar tills vi nar var utgangspunkt. Vi far varsin gastav och vandringen borjar strax innan kl 10. Det blir en jobbig start. Bergen vi skall uppfor ar branta och desto langre upp vi kommer desto lerigare blir det. Vi tvingas stanna en del eftersom Sauron inte orkar och tanken slar mig: Hur fan ska vi klara Kili om tre veckor? Svetten tranger fram och jag kranglar mig ur tjocktrojan. Jag fragar guiden hur langt bort gorillorna ar och hon tror att vi kommer vandra i cirka atta timmar totalt. Tyst hoppas jag for mig sjalv att det inte ar lika brant hela vagen. Jag tittar pa den vackra utsikten, Kongo & Rwanda's vulkanberg syns en bit bort inbaddade i vita fluffiga moln. Svetten droppar av oss och min rygg ar helt dyngsur. Klockan ar inte mycket och solen steker redan. Vi kampar oss upp och ner for de leriga kullarna i nagra timmar till. Det ar brant och snarigt och inte helt enkelt att ta sig fram utan att halka. Guiden visar oss spar efter skogselefanter och ganska snart sag vi stora hogar med elefantbajs overallt. Enligt vakten ar dem ganska aggressiva sa mig gjorde det inget att vi inte motte dem..
Varje morgon gar tva trekkare ut for att leta upp vart gorillorna vandrat under natten och dessa tva motte vi upp langt in i regnskogen. Vi borjade nu vandringen genom tat djungel, trekkarna hogg fram en tunnel at oss att ga i med sina machetes. Vi snavades oss fram, nerfor en brant och kampade for att inte ramla. Helt plotsligt brots tysatnaden av ett hogt skrik. Var forsta reaktion var att vanda oss om och borja springa. Trekkarna verkade tanka samma sak. Men det ar ett Big NO NO! Om gorillorna kommer emot oss ska vi huka oss ner och blunda. Lattare sagt an gjort! Trekkarna fortsatte att hugga sig fram genom skogen och vi var nu omringade av gorillafamiljen.
Bwindi ar en tat och snarig regnskog sa sikten ar inte lang. Vi hor flera gorillor som skriker till nar trekkarna kommer for nara. Sauron och Mr Bobo har lite mer respekt for skogens stora primater sa de haller sig pa behorigt avstand medans jag ar trekkarna hack i hal for att fa bra sikt. Djupt inne i en tat buske satt en gigantisk silverback, gruppens ledare. Han rot till och vi holl pa att ramla baklanges. Han tittade rakt pa oss med sina stora ogon. Han vande sig om och blottade sin stora hariga ryggtavla innan han gick ivaga pa alla fyra. Adrenalinet pumpade for fullt runt i kroppen vid det har laget. Tva gorillaungar svingade sig runt i traden, lekte och visade upp sig for oss. Inte lika skrackinjagande som deras storre familjemedlemmar. I tunna lianer hangde dem och slog sig for brostet, imiterandes en silverback. Sedan kom regnet vilket innebar att de tog skydd i buskarna. Vi var inte nojda an sa vi vantade ut regnet och fortsatte jakten efter jordens storsta primater. Vi fick syn pa en blackback i en buske och jag och trekkarna gick valdigt nara. Egentligen far man inte ga narmare an sju meter men vi stod pa kanske 3-4 meters avstand. De fortsatte hugga ner blad och grenar for att forbattra sikten och plotsligt horde vi det skrackinjagande skriket fran tva olika stallen valdigt nara oss. Vakten drog mig snabbt bakat en meter sa att ett trad skiljde mig fran gorillan. Nu satt blackbacken inte sa skymd langre och en bit bort satt silverbacken med tva ungar. Jag gick fram til en av trekkarna och stod nu oga mot oga med blackbacken. Det fann inte langre nagot trad eller nagra buskar emellan oss. Fyra fem meter framfor mig satt han och tittade bestamt pa oss. (Sauron och Mr Bobo holl sig fortfarande 5-6 meter bakom mig av radsla) Vackert, gigantiskt, magnifikt men samtidigt skrackinjagande. Vilket imponerande djur! Efter en stund blev han uttrakad, stallde sig pa alla fgyra och gick sin vag.
Vi var nojda sa vi borjade vandringen tillbaka. Tjugo over fyra hade vi tagit oss ner igen. Inte helt enkel vandring, nerat i regn och lera. Mina McKinley-vandringskangor sag inte langre nya ut utan var nu svarta av lera. Tva timmars bil tillbaka var inte jattekul nar vagen forvandlats till lervalling av regnet. (Tank er att sladda igenom lera med ett 300-meters stup pa sidan.. Inte helt bekvamt. Men vi kom hem, i samma skick som vi akte. Om an lite trottare, lite skitigare och tonvis liter svett fattigare. Men otroligt nojda. Ladet huvudet pa kudden innan klockan slagit 20:00 och somnade snabbt. Vaknade runt nio av ett helvetiskt askvader, regnet hallde ner och blixtrarna kom nastan varannan sekund. Orkade inte engagera mig sa jag somnade snabbt om... Vilken dag!
Val framme vid Bwindi Impenetrable National Park kopte vi vara permits och delades in i grupper. Lite schyst for vi tre fick en familj pa 20 gorillor att trekka tillsammans med en guide och en vakt bevapnad med en AK-47:a. Vi satter oss i bilen och aker ytterliggare 12 km pa annu smalare och lerigare vagar tills vi nar var utgangspunkt. Vi far varsin gastav och vandringen borjar strax innan kl 10. Det blir en jobbig start. Bergen vi skall uppfor ar branta och desto langre upp vi kommer desto lerigare blir det. Vi tvingas stanna en del eftersom Sauron inte orkar och tanken slar mig: Hur fan ska vi klara Kili om tre veckor? Svetten tranger fram och jag kranglar mig ur tjocktrojan. Jag fragar guiden hur langt bort gorillorna ar och hon tror att vi kommer vandra i cirka atta timmar totalt. Tyst hoppas jag for mig sjalv att det inte ar lika brant hela vagen. Jag tittar pa den vackra utsikten, Kongo & Rwanda's vulkanberg syns en bit bort inbaddade i vita fluffiga moln. Svetten droppar av oss och min rygg ar helt dyngsur. Klockan ar inte mycket och solen steker redan. Vi kampar oss upp och ner for de leriga kullarna i nagra timmar till. Det ar brant och snarigt och inte helt enkelt att ta sig fram utan att halka. Guiden visar oss spar efter skogselefanter och ganska snart sag vi stora hogar med elefantbajs overallt. Enligt vakten ar dem ganska aggressiva sa mig gjorde det inget att vi inte motte dem..
Varje morgon gar tva trekkare ut for att leta upp vart gorillorna vandrat under natten och dessa tva motte vi upp langt in i regnskogen. Vi borjade nu vandringen genom tat djungel, trekkarna hogg fram en tunnel at oss att ga i med sina machetes. Vi snavades oss fram, nerfor en brant och kampade for att inte ramla. Helt plotsligt brots tysatnaden av ett hogt skrik. Var forsta reaktion var att vanda oss om och borja springa. Trekkarna verkade tanka samma sak. Men det ar ett Big NO NO! Om gorillorna kommer emot oss ska vi huka oss ner och blunda. Lattare sagt an gjort! Trekkarna fortsatte att hugga sig fram genom skogen och vi var nu omringade av gorillafamiljen.
Bwindi ar en tat och snarig regnskog sa sikten ar inte lang. Vi hor flera gorillor som skriker till nar trekkarna kommer for nara. Sauron och Mr Bobo har lite mer respekt for skogens stora primater sa de haller sig pa behorigt avstand medans jag ar trekkarna hack i hal for att fa bra sikt. Djupt inne i en tat buske satt en gigantisk silverback, gruppens ledare. Han rot till och vi holl pa att ramla baklanges. Han tittade rakt pa oss med sina stora ogon. Han vande sig om och blottade sin stora hariga ryggtavla innan han gick ivaga pa alla fyra. Adrenalinet pumpade for fullt runt i kroppen vid det har laget. Tva gorillaungar svingade sig runt i traden, lekte och visade upp sig for oss. Inte lika skrackinjagande som deras storre familjemedlemmar. I tunna lianer hangde dem och slog sig for brostet, imiterandes en silverback. Sedan kom regnet vilket innebar att de tog skydd i buskarna. Vi var inte nojda an sa vi vantade ut regnet och fortsatte jakten efter jordens storsta primater. Vi fick syn pa en blackback i en buske och jag och trekkarna gick valdigt nara. Egentligen far man inte ga narmare an sju meter men vi stod pa kanske 3-4 meters avstand. De fortsatte hugga ner blad och grenar for att forbattra sikten och plotsligt horde vi det skrackinjagande skriket fran tva olika stallen valdigt nara oss. Vakten drog mig snabbt bakat en meter sa att ett trad skiljde mig fran gorillan. Nu satt blackbacken inte sa skymd langre och en bit bort satt silverbacken med tva ungar. Jag gick fram til en av trekkarna och stod nu oga mot oga med blackbacken. Det fann inte langre nagot trad eller nagra buskar emellan oss. Fyra fem meter framfor mig satt han och tittade bestamt pa oss. (Sauron och Mr Bobo holl sig fortfarande 5-6 meter bakom mig av radsla) Vackert, gigantiskt, magnifikt men samtidigt skrackinjagande. Vilket imponerande djur! Efter en stund blev han uttrakad, stallde sig pa alla fgyra och gick sin vag.
Vi var nojda sa vi borjade vandringen tillbaka. Tjugo over fyra hade vi tagit oss ner igen. Inte helt enkel vandring, nerat i regn och lera. Mina McKinley-vandringskangor sag inte langre nya ut utan var nu svarta av lera. Tva timmars bil tillbaka var inte jattekul nar vagen forvandlats till lervalling av regnet. (Tank er att sladda igenom lera med ett 300-meters stup pa sidan.. Inte helt bekvamt. Men vi kom hem, i samma skick som vi akte. Om an lite trottare, lite skitigare och tonvis liter svett fattigare. Men otroligt nojda. Ladet huvudet pa kudden innan klockan slagit 20:00 och somnade snabbt. Vaknade runt nio av ett helvetiskt askvader, regnet hallde ner och blixtrarna kom nastan varannan sekund. Orkade inte engagera mig sa jag somnade snabbt om... Vilken dag!
Kommentarer
Postat av: Lovis
Fy fan vad cool! O vad läskig! O vad modiga ni är! Speciellt Josefine! Saknar er! Älskar er! Puss!
Postat av: Mama Jo & Lars
GREAT!!!!! Faan va kul att ni gjorde det!!! Hälsa min Sessa att hon måste nog träna lite innan Kili!! =))
Postat av: Suzanne
Vad häftigt!!Men var har du fått din äventyrliga anda ifrån??Inte från mig iallafall
Pusspuss
Postat av: Mamma mu
Oj oj oj vad ni får se och uppleva!!! Och med din målande beskrivning av det hela är det som om man såg det hela på film :) Härligt
Postat av: Jessica
Tog ni några bilder? vi vill ju ser gorillorna :)
Ni får nog ta och träna lite innan ni ska göra Kilj :)
Pusspuss
Postat av: Pookie
Aij men shit va häftigt!! Som sagt kändes typ som en film när man läste :P Gud va ni får uppleva!! :D
Postat av: pappa
Himla bra skrivet du jag kände hur svetten rann och blev lite byxis! puss o kram
Postat av: Lil Spoon
Tack allihopa! Vi fotade lite men det var svart i san tat skog, kameran visste inte vad den skulle fokusera pa! Men vi filmade ocksa sa ni ska fa se nar vi hittar schyst nat! vi har aven en fin film nar Tobias dansar som ni ska fa ta del av!!
Postat av: Vit man
Den filmen froken Josefine skriver om kommer tyvarr aldrig visas for allmanheten... aldrig. For att filmen inte skall lacka ut maste jag kasta ut henne och den fornedrans filmkameran dar dom hor hemma, hos aporna.
Postat av: Mamma mu
LYSSNA INTE PÅ VIT MAN!!!!! klart vi ska se filmen!!! Det får han bjuda på :)))
Trackback
