The Newyorker

Wire happy, eventhough he lost!

Happy days!

Yvette & Annika! Cute

No pics please!

Same as above

And then the tequila hit us..

Male love in its purest form.



Team Smisk's first spring practice..

Ni vet att jag hade en plan på att köpa ett par inlines. Det som slår mig är att den första reaktionen jag får på denna brillianta idé är att alla osäkert undrar om jag kan åka! Åka?! Varför skulle jag inte kunna åka? Hur svårt kan det vara? Och ärligt, hur ska jag kunna veta, jag har inte provat sedan jag var omkring 10 år och betydligt snorigare om dagarna. Det andra som slår mig är en liten liten frågan… Vilken jävla sida av vägen skall jag hålla mig på egentligen? Jag känner mig juh lite mer fancy än gångtrafikanterna, lite snabbare, lite coolare, lite bättre helt enkelt. Dessutom är jag en rullande människa så gångsidan borde väl uteslutas? Samtidigt är jag inte riktigt lik en cykel heller, mer än till liknelsen mellan cykelns runda stora hjul och min egen kroppsform, men det får bli ett annat kapitel.

Med hjälp av en enkel metod som vi kan kalla uteslutningsmetoden så inser vi nu att Josefine inte har några sidor kvar att välja emellan! Innebär det att jag borde finna någon slags balans mellan dessa två, en mellan väg, nästan lite som hinduismen? Den gyllene medelvägen vore i så fall för mig att ligga omkring mittsträcket eller hur? Tveksamt börjar jag undra hur det här egentligen skall sluta..

När jag tillslut inser min största begränsning och kanske lösningen på problemet! Jag vet ingen skillnad mellan höger och vänster. Inte vilken sida man varken cyklar eller går på… Problemet borde väl vara löst eller hur? Det spelar ingen roll vilken sida jag väljer för jag vet ändå inte vilken sida jag befinner mig på. Min inlinesidé börjar mer och mer kännas som ett smärre självmordsförsök. Återkommer om jag överlever min första tur.