Kibera
For nagra dagar sedan traffade vi en harlig svensk kille som bott i Kenya de senaste atta manaderna, Melker. Hans talang ar btw att han kan imitera Pingu och aven ljudet av vattendroppar!
Vi var ute och at etiopiskt en kvall alla fyra. Riktigt mysig kvall faktiskt! Jag kommer inte riktigt ihag namnet pa vad vi at men vi fick in tva gigantiska stora fat med en massa olika smaratter pa. Detta skulle atas med hjalp av handerna och underlaget pa brickan. Kanslan av att ta pa det forde tankarna direkt till disktrasor, turligt nog smakade det inte som disktrasa.. tror jag! (Spoonie brukar inte behova ta till sa harda metoder som att kaka disktrasa) Vi drack aven en tanzaniansk dryck som kan liknas som en blandning mellan cider och ol, Redds Can hette det for er som funderar over att aka till Ostafrika och dricka gott! (JESBA!!!!!!) Vi hade en riktigt mysig kvall och det blev en del djupa samtalsamnen!
Igar tog vi oss ut till Kibera, det nast storsta slumomradet i hela Afrika, med hjalp av en charmig matatu. Tillsammans med Melker skulle vi halsa pa en mycket fascinabel kvinna. Hon bodde, pa cirka 10 m2, med 13 barn i olika aldrar, och hon var den enda som forsorjde dem. Barnen var inte bara hennes egna, det var aven hennes barnbarn, hennes syskonbarn och hennes mans andra fruars barn. Felicity, som denna underbara kvinna hette tog emot oss med sadan varme och karlek att man inte kan bli annat an rord. Hon satt och pratade med oss, pa knaglig engelska medans ett tvillingpar pa 4 ar, och fyra andra tjejer stokade runt i det lilla rummet. Felicity har jobbat pa samma horn sedan 1997, som majsforsaljare. Vi koper en grillad majs for 20 Ksh... En manadslon for henne ar omkring 10 000 Ksh och med en hyra pa omkring 3000-4000 sa kan ni sjalva rakna ut vad hon har att forsorja de 14 st som bor under hennes tak. Trots detta bjod hon oss fyra pa te och en kenyansk efterratt som heter mandasi (ursakta stavningen alla ni som kan den ratta) Det riktigt skar i hjartat nar vi fyra satt och at pa varsin och sen fick hennes sma barn dela pa en.. Hon ville visa sina gastfrihet och vi kunde juh inte gora annat an att ta emot denna karleksfulla gest med oppna armar.
Till sjalva omradet Kibera sa finns det mycket att skriva. Platskjul star hopade pa varandra och for att ta sig fram far man balansera pa hala tranga illaluktande upptrampade stigar. Pa de fa oppna ytor som finns ligger stora berg av sopor.. Det ar nagot obeskrivligt som slar en nar man ar har. Plotsligt kanner man sig sa liten i varlden.. Aven om det ar en valdigt vacker varld!
Nu maste jag avrunda aven om jag har mycket att beratta. Igar fick vi inte ga ensamma 20 meter over gatan av vakten till vart hostel tex, tydligen nagon som hade blivit mordad precis dar utanfor.. Tur att vi lamnade Nairobi idag! Melker gjorde helt klart vara sista dagar i Nairobi mycket minnesrika och vi hade riktigt kul.. Nar vi kommer till en bra internetuppkoppling sa skall ni fa se en mycket rolig film!
Hakuna Matata!
Vi var ute och at etiopiskt en kvall alla fyra. Riktigt mysig kvall faktiskt! Jag kommer inte riktigt ihag namnet pa vad vi at men vi fick in tva gigantiska stora fat med en massa olika smaratter pa. Detta skulle atas med hjalp av handerna och underlaget pa brickan. Kanslan av att ta pa det forde tankarna direkt till disktrasor, turligt nog smakade det inte som disktrasa.. tror jag! (Spoonie brukar inte behova ta till sa harda metoder som att kaka disktrasa) Vi drack aven en tanzaniansk dryck som kan liknas som en blandning mellan cider och ol, Redds Can hette det for er som funderar over att aka till Ostafrika och dricka gott! (JESBA!!!!!!) Vi hade en riktigt mysig kvall och det blev en del djupa samtalsamnen!
Igar tog vi oss ut till Kibera, det nast storsta slumomradet i hela Afrika, med hjalp av en charmig matatu. Tillsammans med Melker skulle vi halsa pa en mycket fascinabel kvinna. Hon bodde, pa cirka 10 m2, med 13 barn i olika aldrar, och hon var den enda som forsorjde dem. Barnen var inte bara hennes egna, det var aven hennes barnbarn, hennes syskonbarn och hennes mans andra fruars barn. Felicity, som denna underbara kvinna hette tog emot oss med sadan varme och karlek att man inte kan bli annat an rord. Hon satt och pratade med oss, pa knaglig engelska medans ett tvillingpar pa 4 ar, och fyra andra tjejer stokade runt i det lilla rummet. Felicity har jobbat pa samma horn sedan 1997, som majsforsaljare. Vi koper en grillad majs for 20 Ksh... En manadslon for henne ar omkring 10 000 Ksh och med en hyra pa omkring 3000-4000 sa kan ni sjalva rakna ut vad hon har att forsorja de 14 st som bor under hennes tak. Trots detta bjod hon oss fyra pa te och en kenyansk efterratt som heter mandasi (ursakta stavningen alla ni som kan den ratta) Det riktigt skar i hjartat nar vi fyra satt och at pa varsin och sen fick hennes sma barn dela pa en.. Hon ville visa sina gastfrihet och vi kunde juh inte gora annat an att ta emot denna karleksfulla gest med oppna armar.
Till sjalva omradet Kibera sa finns det mycket att skriva. Platskjul star hopade pa varandra och for att ta sig fram far man balansera pa hala tranga illaluktande upptrampade stigar. Pa de fa oppna ytor som finns ligger stora berg av sopor.. Det ar nagot obeskrivligt som slar en nar man ar har. Plotsligt kanner man sig sa liten i varlden.. Aven om det ar en valdigt vacker varld!
Nu maste jag avrunda aven om jag har mycket att beratta. Igar fick vi inte ga ensamma 20 meter over gatan av vakten till vart hostel tex, tydligen nagon som hade blivit mordad precis dar utanfor.. Tur att vi lamnade Nairobi idag! Melker gjorde helt klart vara sista dagar i Nairobi mycket minnesrika och vi hade riktigt kul.. Nar vi kommer till en bra internetuppkoppling sa skall ni fa se en mycket rolig film!
Hakuna Matata!
Kommentarer
Trackback
