The Newyorker

Alla Hjärtans dag till ära bakade jag scones till min kära mor och syster. Uppkurade i soffan satt vi sedan och såg Disneys nya film Trassel och smaskade på nybakade scones med marmelad! Gottigt! En sak som slog mig var att barnfilm inte längre görs tilll barn, dem görs till vuxna. Det är något jag aldrig reflekterat över förut, eller så kanske det bara är så att när jag själv var barn förstod jag inte alla de sexanspelade skämten eller att om rollfigurerna sluddrade och ramlade omkriing så innebar det att dem var fulla. Det var väl mest bara skoj med någon som ramlade omkring och inte kunde prata eller hur? Det är lite intressant det där, som om man anpassar barnfilmerna så att de stackars föräldrarna som tvingas se filmerna ungefär en sisådär tusen gånger också skall ha roligt. Jag klagar dock inte, jag älskar barnfilm och tycker ofta dem är hur roliga som helst! Trassel var jag dock lite skeptisk till, den snutten jag fick som förhandsvisning på julafton var inte särskilt rolig. Dock måste jag säga att den överraskade och många stunder skrattade vi väldigt mycket, speciellt åt hästen Maximus som enligt vårt tycke var en förklädd gotlandspony, alltså otroligt envis! Helt klart en sevärd film tycker!