"Har träden också skelett?"
Ibland önskar jag att jag vore barn igen. Livet är så lätt då. De största bekymmer man här är vem som snott spaden i sandlådan. Vilken bekymmerslös värld det är. Man behöver inte göra något själv och får allt serverat. Maten står på bordet, kläderna ligger alltid nytvättade i byrålådan och efter vilda lekar är det någon annan som städar undan i ens rum. Herregud, man slipper till och med att torka sig i rumpan själv efter ett toalettbesök! Hur skönt vore inte det, bara sätta sig ner, skrika på hjälp när man är klar, sedan är det fixat. Verkligen en värld där Hakuna Matata är sanning.
På senare tid har jag umgåtts en hel del med min yngre kusin. Jag kände att jag som äldre förebild skulle lära henne ”allt jag kan”. En dag efter skolan när vi var på väg hemåt försökte jag därför förklara varför det är bra att dricka mjölk varje dag. Efter en ingående förklaring att det finns ett ämne i mjölken, kalcium, som tas upp av kroppen och sedan bygger upp ett starkt och friskt skelett så var hon tyst en stund. Sedan tittade hon upp på mig med sin stora blå och sa eftertänksamt:
”Har träd också skelett?”
”Nej, inte riktigt på samma sätt som vi människor, svarade jag.”
”Jaha, men hur är det med staket då?”
Mitt försök till att lära ut min visdom hade visst inte gått riktigt så bra som jag tänkt mig, Jag insåg då en 6-årings begränsningar och avbröt min förklaring om att allt är uppbyggt av celler. Vibbarna av ointresse var inte direkt svårtydliga om man säger så. Jag känner mig lite som en gammal tant som tycker att ”allt var bättre förr.” Onekligen var min generation mer lätt stimulerad än den som växer upp nu. När jag var liten var jag glad varje gång det dök ner en ny Bamse-tidning i postlådan. Numera ser jag mig omkring och inser att de flesta ungar har en egen TV, dator och mobil, ändå är missnöjet stort. Lite skrämmande när ett barn prioriterar elektroniska ting högre än vad jag gör. Vilken snevriden värld vi är på väg in i. Skrämmande!
