The Newyorker

Någon sa en gång till mig: ”I en perfekt värld skulle britterna stå för humorn, fransmännen för maten och tyskarna för organisationen. I en upp och ner vänd värld skulle britterna stå för maten, fransmännen för organisationen och tyskarna för humorn.”

Nu är jag ingen talesman för britternas fruktansvärt dåliga humor, men förutom det stämmer påståendet otroligt bra. Hur skulle det bli om vi skulle rätta oss efter britternas kosthållning? Efter några månader med baked beans och flottigt fläsk skulle vi rulla fram längs med gatorna. Gatorna som för övrigt skulle vara ett totalt kaos eftersom fransmännen stod för organisationen. Ingen skulle veta vilken sida vi skulle gå på, lokaltrafiken skulle dyka upp lite på måfå och kösystem skulle vara ett utrotat faktum. Men vad skulle det spela för roll, livet skulle ändå vara så grått och torrt om det enda inslag av humor vi fick skulle vara ifrån tyskarna. Jag vet inte om de har missuppfattat det här med humor, men att utrota ett helt folkslag, det är inte vad jag kallar humor.

I min tillfälliga värld är det Mando som står för maten, jag som står för humorn och organisationen, ja, vi kan väl säga att den ligger vilande för tillfället?