The Newyorker

Alla ni män på Gotland, vart gömmer ni er? Jag garanterar er, jag har letat bakom varenda rauk! Går ni i ide i Lummelundagrottorna över vintern eller vart är det ni håller hus? Det skulle faktiskt kunna vara så, för där har jag inte letat än.

Ibland funderar jag över att lägga mig åt andra hållet, eller kanske båda? För att öka chanserna. Fast det spelar väl ingen roll vilket håll man ligger åt, det finns alltid något hos ens partner man irriterar sig på i alla fall. Man blir galen på karlar för att de aldrig fattar någonting. När du är märkbart upprörd över något frågar din karl:

”Är du arg?”

”Nej, jag är INTE arg.” svara du då trots att du är flyförbannad över något. Det faktum att han inte är kapabel till att förstå varför du är så upprörd gör dig bara ännu mer irriterad. Nu är du dessutom inte bara arg över den första saken, utan nu är du också förbannad för att din man inte förstår dig.

Vilket hamsterhjul! Föreställ dig nu situationen om den skulle utspela sig mellan två kvinnor. Det kan inte sluta bra! Ingen skulle ge sig, den ena hävdar att hon inte är arg medans den andra envist påpekar motsatsen. Resultatet? Förmodligen starten till ett tredje världskrig.

Eller, varför inte prova en kontaktannons? Den skulle väl bli ungefär så här:

Sjukskriven ätstörd kvinna utan vare sig bordsvett eller hyfs söker man (kvinna går också bra!) som är villig att flytta utomlands då kvinnan, som för övrigt är i sina bästa år, besväras av ledförslitning.

Vad tror ni om det? Kommer jag få några napp? Man börjar tveka va.. Den slutsats jag kan dra av detta är att jag nog bor kvar hos pappa i några år till, i alla fall tills jag blivit 30 eller så.  Det verkar säkrast eller hur?

Tills vidare fortsätter jag att drömma om Slash, han är mig alltid trogen!