The Newyorker

Vinden blaser i mitt har och jag tanker vilken dum ide det ar att aka motorcykel i leggings och skjorta: Den ugandiska landsbygden susar forbi och det ar som vanligt lika vackert. Vi ar pa vag till Demokratiska Republiken Kongo: Pa varsin boda boda aker vi de 12 km mellan Kisoro och gransen vid Bunagana, nagot de flesta skulle avrada oss fran att gora: Framme vid gransen visar vi oss snallt for gransvakten medans var guide Arthur ger honom en muta. Detta innebar att vi slapp betala ett visa till Kongo och ytterliggare ett till Uganda pa tillbakavagen. Kongo ar det mest korrumperade land i Afrika sa har kan allt kopas for pengar.
Vagen till marknaden ar lerig pga allt regn sa vi tar oss fram pa stenar i de nybildade floderna. Aven fast vi bara rest 12 km sa marker man stor skillnad. Kvinnorna bar fargglada klader och alla verkar mycket vanligare, gladare. De flesta som ser oss ler och halsar glatt. Vi blir sa klart utstirrade som vanligt men de ser inte lika arga ut som de brukar: Arthur tar med oss for att smaka bananol. Vi gar  in i ett litet skjul som stinker av fylla och slar oss ned bredvid de halvfulla mannen. Direkt ifran dunken haller de upp en flaska till oss och forser oss med ett sugror. Det smakar precis som gotlandsdricku, fast med en touch av banan. Precis som dricku kan alkoholhalten bli ganska hog sa vi provsmakar bara och gar sedan vidare till en lokal pub. Dar provar vi nasta alkoholhaltiga dryck/ Dar blir det en buteljerad kongolesisk ol, Primus. 72 cl senare funderar jag hur min blasa skall klara av detta. Vi gar tillbaka til marknaden och sicksackar oss fram mellan frukt, kott och ammande kvinnor. Det kanns lite halvkonstigt att sta och diskutera priset pa tyg med forsaljerskans tutte i vadret. Vid nasta olpaus far vi en ny van. En sluddrande hog och full gubbe/ Arthur berattar att manga roker pa i Kongo. En civilkladd kvinnlig polis far syn pa oss och borjar tjafsa med Arthur. Han erbjuder henne en ol for att inte braka med oss, det slutade med att han fick kopa ol till alla hennes vanner ocksa. 
Vi har funderat hur toaletterna ser ut i afrikanska hushall och det fick vi snart svar pa. Over ett uppgravt hal hade de lagt lite brader som de gjort ett minimalt hal i. Snacka om prestationsangest att traffa halet!  Pa vagen tillbaka hamtade vi forst vara pass pa den kongolesiska sidan sedan gick vi till den ugandiska for att visa att vi overlevt. Bilresan hem var ryckig och obekvam, det visade sig att foraren inte var helt nykter..

Nu har vi vinkat hejda till Uganda och befinner oss i Rwanda, Ginsenyi for att vara helt korrekt. Tangentbordet suger rov darfor orkar ja inte skriva mer och ber i forvag om ursakt for alla stavfel som tangentbordet orsakat mig...