The Newyorker

De senaste dagarna har det inte hant speciellt mycket. Man kan val snarare saga att vi vant pa dygnet och varit uppe hela natterna och sovit bort dagarna! Haha! Har knappt sett skymten av vart hostel da vi spenderat de tva senaste dagarna i Rochinha, den storsta favelan i Rio. Maste saga att det har absolut varit tva underbara dagar, alla manniskorna dar ar sa trevliga och roliga. Vi har skrattat konstant kanns det som. Tillsammans med Diego har vi traffat hans kompisar och festat. Eftersom de inte ar sarskilt bra pa engelska har det varit ganska kul att forsoka kommunicera. Emma har skaffat sig en ny BFF bland annat! Hemma hos Marcello, dar vi fatt sova i tva natter nu, har vi statt och tittat pa nar aporna hoppar omkring och leker i traden! Sa jakla sota. Dock har han tva gass och en kalkon gaende pa bakgarden sa ni kan juh tro att jag var radd! Uscha! I fredags var vi pa en typisk favelafest, las funkfest. Dansade till langt in pa morgonen och nar vi kom ut ur den gigantiska lokalen insag vi att solen var pa vag upp. Tillsammans med Diego, nagra andra turister och nagra brasilianare gick vi upp till ett stalle for att kolla pa utsikten. Halv atta pa morgonen satt vi dar tillsammans allihopa och sag solen ga upp over Rio. Vilken kansla! Det far en att verkligen inte langta hem och det kanns som om man ar pa paradiset av jorden. Sa vackert! Eftersom det var morgon bestamde vi oss for att det var baguettedags! Marcello korde forst hem mig och Emma pa hans motorcykel. Inte helt ofarligt skall jag saga. Tranga, smala gator och det ar inte nadigt vad dem e branta heller. Emma satt och skrek mig i orat ett tag av radsla men allt gick bra och vi kom hem ensamma till vara kalkoner =P Efter en stund dok antligen Diego och Marcello upp med frukosten! Haha! At lite baguetter och slocknade sedan vid halv nio pa morgonen. Underbart!

En sak som ar sa roligt ar att alla ur lokalbefolkningen alskar att prata med oss. Aven om det knappt kan engelska sa forsoker dem, eller sa pratar dem pa pa portugisiska och det ar bara sa kul. Vi fick till och med motorcykelreparatoren att folja med oss ut och festa. Emma och jag larde honom aven var egen dans som vi kommit pa. Skrattade sa tararna rann!

En annan sak som man kanske inte upplever en utekvall i Sverige ar alla vapen over allt. Vakterna gar med stora skjutvapen pa ryggen som om det var ingenting. Inte farligt, dem ar mest till for syns skull. (och iaf det skulle komma poliser typ) Men lite ovant, ja!

Idag skall vi vila ut oss pa Copacobana, har inte blivit mycket somn de senaste dagarna! Imorgon bar det forhoppningsvis av mot Iguazufallen och Buenos Aires!

See ye!